- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
159

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Vår försvarsfråga med hänsyn särskildt till värnpliktsutbildningen vid infanteriet. Af Hugo Jungstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAR FÖRSVARSFRÅGA 159

Här är icke platsen att närmare ingå på ifrågavarande
spörsmål — det öfverlämna vi åt »utredningsmännen». Endast ett
par ord för att belysa frågan om de s. k. disciplinerande
medlen. Hit höra företrädesvis, utom hälsningen, hvarvid en viss
hållning och sträckning fordras, ett fåtal gevärsföringar och en
noggrannare marsch än den vanliga mera lediga marschenl samt
dessutom i trupp rättning och vissa rörelser i sluten ordning.
Dylika »disciplinerande medel» förekomma inom alla arméer
och kanske i största utsträckning inom de större som nyligen haft
krigserfarenhet, såsom engelska, ryska och japanska arméerna.
Men äfven inom de mindre staternas härar såsom t. ex. schweiziska,
holländska och danska härarna fäster man största vikt vid
desamma. Särskildt framhåller det schweiziska
infanteriexercisreglementet skarpt den s. k. »drillen» såsom ett af de
hufvudsakligaste medel för att bibringa truppen manstukt och
sammanhållning. Just inom de arméer där öfningstiden är kort, måste
man taga vara på alla medel, som afse disciplinens
upprätthållande — icke minst, af lätt insedda »sociala» skäl, inom vår.

Visserligen finnas andra öfningar, såsom eldgifning i sluten
och spridd ordning m. fl., som kunna brukas i samma syfte,
men de taga längre tid, om man med dem vill nå samma
resultat. Att på samma gång borttaga de i egentlig mening
disciplinerande medlen och minska öfningstiden kan ej komma
ifråga. De som föreslå detta hafva icke för sig klargjort följderna.

Som undervisning i läsning, skrifning och räkning samt
historia och geografi icke meddelas infanteriets och likställda
truppslags beväringsrekryter, kan någon afkortning i dessas
utbildningstid ej ske genom att afskaffa nämnda undervisning,
hvilken dock skulle hafva sitt stora berättigande. Ej heller
kan någon nämnvärd nedsättning af denna tid ske genom att
inskränka eller borttaga sporten (idrotten), oafsedt att dennas värde
såsom utbildningsmedel torde vara oomtvistligt, att icke tala
om dess betydelse i moraliskt afseende. Det var sporten —
jämte musiken — som höll modet uppe hos de engelska
trupperna, liksom hos befolkningen, i de af boerna inneslutna
städerna under kriget i Sydafrika och satte dem i stånd att trots

1 Vår »noggrann marsch» karakteriseras visst icke, som herr Lindqvist
påstod i andra kammaren den 29 sistlidna mars, af att »knäna dragas upp mot
hakan så högt som möjligt». Enligt exercisreglementet skall knäet vara lindrigt
böjdt och foten föras nära marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free