Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strindbergshyllningen. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGSHYLLNINGEN 169
folkliga, lika väl som de talrika konstlösa »humorister», som
vi rynka på näsan åt. Heidenstam t. ex. är ingen speciellt
folklig författare, men den som har en smula praktisk
erfarenhet vet att det hos en folklig publik är lättare att få genklang
för Sånger i kyrktornet och En hjältes likfärd än för Fadren
och Hemsöborna. I folkets spontana känslolif har Strindbergs
individualism intet starkt grepp, och det som den blaserade
öfverklassen kanske mest beundrar hos honom: den naiva
friskheten i sensationen, den artistiska naturalismen, det lämnar en
folklig smak oberörd. Att upproriska skolgossar och unga,
begåfvade och missnöjda arbetare hos Strindberg återfinna den
obändiga förbittringens och revoltens känslovärld i genial
förstoring, det har icke så mycket med en författares folklighet
att göra som många inbilla sig.
I de här påpekade omständigheterna låg orsaken till
insamlingens misslyckande.
Det andra momentet i hyllningen var det stora fackeltåget
till Strindbergs ära. I motsats till insamlingen lyckades det
fullständigt. Men det blef Stockholms organiserade och
klassmedvetna socialdemokrater, som satte färgen på det hela. Det
fladdrade i tåget endast röda, inga blågula fanor, klagade efteråt
en högt aktad och patriotisk Strindbergsbeundrare. Hjalmar
Branting slog likaledes fast, att fackeltåget till sin karaktär var
ett arbetartåg.
Det var med andra ord en politisk demonstration. För dessa
arbetarskaror är Strindberg ett namn, ett gloriöst banér. Hvad
de hylla är öfverklassens angripare, hvad de knäsätta är den
anda af misstro och revolt, som går genom hans verk.
Strindberg är den store författare, som tagit deras parti;
socialdemokraterna ha visat sig sätta värde på det slagets vimplar i
toppen. Under storstrejken genljöd hos dem ropet: Hvar äro
skalderna? Den som ropade: Här! var Strindberg, när han i
Afton-Tidningen inledde sin nya asra. Själf har han känt och
erkänt det: genom angreppen på den afgångna regeringen, genom
det välvilliga stöd han gaf hr Brantings allierade ministären
Staaff, genom den formliga huld- och troskapsförsäkring han
som gengåfva deponerade på Folkets Hus (»Tack go’ vänner!
Hädanefter vet ni hvar ni har mig»), genom den rörande ifver,
hvarmed han sedan dess hänger sig åt aktuell politisk agitation
i Social-Demokratens spalter, oförtrutet behandlande ämnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
