Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strindbergshyllningen. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 FREDRIK BÖÖK
själfva den heliga »utvecklingen» — men utvecklingen har sin
väg just genom mitt hufvud, och mitt val är en faktor däri!
Sidoblicken åt den presumerade utvecklingen är ingenting
annat än tankelättjan, ohågan att gå fram på egen hand, slöheten:
den är såsom själfhypnotism besläktad med hönans oförmåga
att öfverskrida det magiska kritstrecket. Utvecklingen kan
aldrig beräknas, den som tror sig kunna gå genvägar till
slutmålet, hvilket vi i vår mån skapa i handling, liknar skolgossen,
som smygtittar på facit och därigenom gör fel i räkningen.
Af samma art är sneglandet på historiska synpunkter, när
det gäller att bedöma moraliska och teoretiska problem, i detta
fall Strindbergs uppträdande. Hans storhet som uttryck för
tidsströmningen beror på utfallet af den strid, där hvars och
ens insats är en del. Pygrnén kan ha rätt, kan få rätt, gentemot
den supponerade giganten — det är en sanning som det
nuvarande genikryperiet inte tycks ana — och om jag sätter min
moraliska omdömesförmåga ur funktion, suggererad af ett stort
namn, då är jag den förtrollade hönan innanför kritstrecket.
I den moderna genibeundran, och i den slapphet hvarmed
man hos de s. k. store männen urskuldar och till och med
försvarar felen, döljer det sig, utom allt annat, en god del
vanlig feghet — den mindres och svagares benägenhet att låta
udda vara jämnt gentemot den starkare. Hvilken dålig
demokrati för öfrigt: på det moraliska området är allas likhet inför
lagen ett oemotståndligt rättskraf.
När Heidenstam gaf luft åt sin låga uppskattning af
Strindbergs litterära personlighet, hördes uttryck af en dylik historism:
hur beklagligt att Strindberg af sin store kollega och
motståndare icke blifvit bedömd med den objektivitet och den
perspek-tiviska allsidighet, hvarmed ett så betydande fenomen bör
behandlas, och hur ohjälpligt diskrediterad kommer han inte att
stå inför historiens dom om Strindberg. Ingenting kan vara
inskränktare än denna olympiska medborgarvisdom: man kan
inte begära att den som angripes med vedträ och gatsmuts,
skall svara med psykologiska betraktelser öfver angriparen eller
med historiska apercuer öfver orsakerna till dennes
handlingssätt. Man kan fordra, att han icke försvarar sig och sina idéer
med lika smutsiga vapen, men man kan inte förmena honom
att han helt subjektivt och ohistoriskt tar stål i handen.
Historiens dom kan han ta med rö — under den historiska för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
