- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
204

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Torparklassens bevarande. Af Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 CURT ROHTLIEB

således en rationellare ståndpunkt än den, som förslagets första
hufvudpunkt, enligt hvad vi förut sett, grundats på.

Att denna lösningsrätt kan väcka betänkligheter, har
kommissionen ingalunda förbisett. Invändningar, afseende för
fastighetskrediten uppkommande faror, har man velat antecipera
genom ett stadgande, att lösesumman, därest inteckning å
huf-vudgården finnes, skulle nedsättas hos Konungens
befallningshafvande för fördelning mellan rättsägande. Svårare har varit
att bemöta det inkast, att torparnas ställning i regel knappt
skulle förbättras genom denna lösningsrätt. Ofta skulle
säkerligen torparnas begränsade tillgångar göra lösningsrätten
illusorisk. De förmåner och den hjälp de ofta kunnat påräkna
från hufvudgården skulle nog i stor utsträckning bortfalla.

Minst hälften af från olika håll insamlade svar å denna fråga
uttrycka visserligen den åsikt, att torparens ekonomiska
ställning genom friköpning skulle förbättras, för så vida
köpevillkoren icke blefve alltför ogynnsamma. Om gagnet att på en
så förbehållsam motivering genomföra en utvidgning af
expro-priationen, kan man ställa sig tveksam. Det är verkningarna
af den äganderätt, hvaraf torparen skulle komma i åtnjutande,
som det härvidlag kommer an på. Äfven om den ifrågasatta
lösningsrätten ej skulle få synnerligen vidsträckt användning,
torde emellertid dess införande äga sitt berättigande redan i
nödvändigheten att icke lämna någon utväg oförsökt för de
jordbrukande klassernas bibehållande. Lagstiftaren förfogar ej
öfver någon patentmedicin vid botande af den ekonomiska
utvecklingens lyten. Långt mera förhoppning kan man i denna
fråga sätta till verkningarna af en ändring i riktning eller
hastighet af jordbruksteknikens egen utvecklingstendens,
exempelvis mot ökad kreatursskötsel och rotfruktsodling på smärre
brukningsdelar, än till något kommittébetänkande. Vikten att
äga samhällslifvets företeelser noggrant beskrifna och
sammanfattade bör naturligen därför ej underskattas, då ju endast med
aktgifvande på utvecklingens egen tendens riktlinjer för
framgångsrikt arbete kunna uppdragas. Det af torpkommissionen
framlagda arbetet innebär med hänsyn härtill otvifvelaktigt ett
afsevärdt steg framåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free