Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Vattenrättstvisterna - Svensk allianspolitik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 27o
vattenkraft ensam kunde ifrågakomma. Och i anslutning härtill
uppvisade d:r A. Ekström hur vid de stora kraftdistributionerna
vattenfallen och vattenbyggnaderna spelade en relativt liten roll — 20 å
125 % af totalkostnaden — medan kraftledningar,
transformatorstationer, nät och ångreserv bunde den vida öfvervägande delen af
kapitalet.
Man synes numera allmänt erkänna nödvändigheten att
omedelbart söka fmna någon rimlig utväg att återställa förhållanden, som
kunna trygga den industriella utvecklingens fortbestånd; och
lämpligheten häraf är väl också tämligen gifven.
Mycken uppmärksamhet och rätt liflig pressdiskussion
har professor Pontus Fahtbeck framkallat genom sin
lilla broschyr Svensk och nordisk utrikespolitik (Bonniers
förlag, 50 öre). De viktigaste partierna af boken ha utförligt refererats
i pressen, och ett referat här torde vara desto mindre nödigt, som
den utrikespolitiskt intresserade nog ej försummar att direkt taga del
af författarens framställning.
Mot professor Fahlbecks lifliga kritik af rädslan för utrikespolitik
som sådan och af strutsvisdomen, att man skulle slippa ifrån
utrikespolitik blott därför att man själf så önskar, kan svårligen någon
befogad invändning göras. Rätt allmän anslutning vinner väl äfven hans
påvisande af den nu på sina håll så moderna permanenta
neutraliseringens betänkliga vådor och svagsidor. Man får vidare åtminstone
hoppas, att han skall lyckas öfvertyga många af sina läsare om att de tre
nordiska rikenas utrikespolitiska läge sannerligen ej är sådant, att de
ha råd att inbördes vidga klyftan mellan sig genom »gnat,
missfirmel-ser och stickord». Detta hör emellertid till det periferiska i boken.
Dess kärna är ett synnerligen skarpt framhållande af faran för ett
ryskt angrepp inom närmaste framtid mot den skandinaviska halfön
och en lika kategorisk försäkran om att konsekvensen af denna fara
måste, om vi skola vinna nödig trygghet, bli en anslutning till
trippelalliansen, ensamma eller jämte Norge och Danmark. Särskildt
rekommenderar Fahlbeck ett norsk-svenskt försvarsförbund, »låt vara med
begränsning till en enda uppgift, ett eventuellt anfall från öster». Till
de mindre genomtänkta partierna af skriften får man väl räkna dess
författares egendomliga »fredsdrömmar under pickelhufva», om att
Sveriges anslutning till trippelalliansen skulle »på en gång lösa alla
de politiska problem, som för närvarande tynga på Europa» och för
vår värlsdel förebåda fredsrikets snara inträffande.
Att en fara österifrån föreligger, närmast för det nordliga Norge,
men i samband därmed äfven för Sverige, kan ej med framgång
bestridas, och professor Fahlbecks af en upplysande karta illustrerade
öfversikt af ryssarnes »strategiska uppmarsch» ger en instruktiv
sammanfattning af dithörande på sista tiden framkomna beaktansvärda
argument. Mindre öfvertygande är hans bevisföring för att dessa ryska
åtgärders väsentliga syfte skulle vara aggressivt, och han tyckes
närmast bortse från Rysslands behof af ett starkt Östersjöförsvar mot
Svensk
allianspolitik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
