Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Teater och biograf. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH BIOGRAF 301
samma gång de locka folk inbringa honom pressens välvilja.
Några fackkunskaper behöfver han icke äga, men han kan lugnt
beklaga sig öfver censurens orimlighet och myndigheternas
partiskhet, viss om att få medhåll inom pressen, förnyad reklam
och ökade inkomster. Är han smart och har en smula tur,
blir han antagligen på några få år en rik man, och vill man
beskatta honom upphäfver hela demokratien ett ramaskri och
talar om småfolkets fickor. Naturligtvis kan det ockå gå illa
för honom, och när vi kommit därhän att vi fått en biograf i
hvart annat hus, är det ju icke otroligt att de konkurrera ihjäl
hvarandra. Troligare är dock att utvecklingen går mot allt
större och praktfullare lokaler, som taga döden på de små
gårds-och källarrummen.
Hur skall teatern med sina ständigt ökade lefnadskostnader,
höjda gager, dyrbarare iscensättningar, större författararvoden,
och med biljettpriser, som just genom konkurrensen hållas nere,
kunna konkurrera med en i ekonomiskt afseende så gynnad
rival?
Icke mycket gynnsammare synes ställningen, om man tar
de andliga faktorerna i beaktande. Det är att räkna med en
publik, hos hvilken de litterära och konstnärliga intressena
äro försvinnande små, en publik, som af trötthet och lättja och
sensationshunger är benägen att fly de nöjen, som kräfva
någon sjelfverksamhet, någon tankeansträngning, och söka de
billiga och påtagliga effekterna, en publik, hvars smak redan
blifvit fördärfvad af dålig dramatik, operetter och revyer, som blir
allt mera obenägen att göra sig omak, bestämma sig på förhand,
kläda sig i sällskapsdräkt, men lätt låter locka sig att gå in
från gatan, i förbifarten, med hatt och rock på, en publik, som
oemotståndligt narras af det skenbart billiga, och finner ett
dåligt biografdrama för 50 öre vara en bättre affär än en
tretimmars Shakespeareföreställning för 1,5o. Det är att räkna med
dumhetens sällsamma makt och tjusning — den som bevistat ett
genomsnittsbiografdrama tviflar icke längre därpå — och det är
slutligen att räkna med det verkligt intressanta och sevärda, som
biografen i sin dagskrönika och sina populärt vetenskapliga bilder
har att bjuda och som gör, att icke dess mest öfvertygade
motståndare helt kunna fördöma den.
Ty hela det resonemang jag hittills fört gäller, som man lätt
förstår, biografdramatiken. Det framgår ju redan af samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
