Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Teater och biograf. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH BIOGRAF 303
för sig värfva de erkända författarne, de framstående
skåde-spelarne. Det är möjligt att så blir, det är väl äfven till en
viss grad att hoppas. Men håller man sig inom konstartens
gränser, kommer man dock aldrig att nå längre än till en liten
dramatisk underart: pantomimen; söker man gå utom dem
blir resultatet i stort sedt detsamma som nu. Äfven om man
tänker sig en kombination af grammofon och biograf, och
därmed har ju experimenterats, skall man aldrig kunna nå längre
än till en karikatyr eller en dödsmask af det talade ordet. Lika
väl kunde man ju säga att en fotografi af ett konstverk kunde
ersätta själfva konstverket. Jå, med mera skäl, ty dramatikens
art är just att vara ögonblickligt lif, lefvande konst, omedelbart,
impulsivt meddelande sig från skådespelaren till åskådaren,
personlig, ofixerbar; hvad filmsen kan återge däraf blir alltid blott
det yttre, åthäfvorna — icke anden.
Och hur bekymmersamt det än kan förefalla, just i det
förhållandet att det är en biografens afart, ett långods från
teatern, som gjort dess stora, kanske tillfälliga framgång, ligger
det för teaterns vänner en tröst och en förhoppning förborgad.
Ty det vittnar väl bättre än något om, hur djupt lusten till
skådespel, det dramatiska intresset är rotad hos folket. Det kan
föras på villovägar för en tid, det kan lockas att nöja sig
med bark i stället för bröd, hälst om det icke alltid funnit
brödet där det haft rätt att söka det, men förr eller senare,
det är min öfvertygelse, vänder det tillbaka till sin
ursprungliga, rätta kärlek. Teatern kan icke dö, så länge det finns
diktare för hvilka lifvets öden forma sig till lefvande bilder,
skådespelare för hvilka ordet blir kött, och publik som kan gripas
och befrias af scenens drömda verklighet.
Alltså, försöker jag se ställningen sådan den är, utan
modstulenhet men också utan falsk optimism, finner jag å ena sidan
fakta och symptom, som tala högt för att biografen har
öfver-taget i striden med teatern, å andra sidan mera förborgade skäl
för att den slutliga utgången skall blifva en annan.
Tillsvidare komma nog nyfikenheten, sensationen, lättillgänglighet att
draga ökade skaror till biografen, och så länge den med
fortsatt utveckling af tekniken kan tillfredsställa nyhetsintresset,
kommer tillströmningen att fortgå. Men biografdramatiken
kommer dock — det är min tro — rätt snart att hafva uttömt sina
resurser, eller att tvingas begränsa sig till rent pantomimiska
21 Svensk Tidskrift 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
