Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Kabinettskammarherrarnes memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 333
verklighet, Stjernstedts té sig däremot rätt bleka, då de efteråt
ned-skrifna icke kunna äga lifvets aktualitet, och därjämte sakna vi, det kan
icke förnekas, den starka personlighetens fängslande makt.
Allt skall bedömas efter sin art. General Stjernstedt är af allt att
döma en välvillig gammal onkel, som själf farit hyggligt fram med
sina medmänniskor samt i gengäld rönt en minst lika hygglig
raed-fart. På ålderns dar förnöjer det honom att berätta om sin lycka,
och det bör ju ej förtänkas författaren. Men å andra sidan må det
ej förtänkas läsaren, om denne icke just kan finna en motsvarande
förnöjelse i dessa mycket händelsefria sidor. Om man bortser från
de reproducerade porträtten, hvilka i allmänhet äro ganska roande,
samt några intima drag ur Oskar II:s hvardagslif, har boken ej
mycket af intresse. Delvis må detta skrifvas på tidens räkning, som
ju icke erbjudit stor omväxling åt vare sig krigare eller hofmän.
Men delvis nödgas vi nog också förebrå upptecknaren, som emellanåt
röjer en betydande ytlighet i sin blick på personer och händelser.
Han anger exempelvis försvarsintresset i Uppsala vid början af
90-talet som ringa: »bland studenterna var nog flertalet snarare
försvars-nihilistiskt sinnade.» Nu är det otvifvelaktigt, att den
försvarsbasar, som en del af den högre Uppsalasocieteten under vårterminen
1893 anordnade, rönte mycket opposition inom studentkretsar, men
lika otvifvelaktigt är, att den oppositionen kom sig af den nitälskande
ungdomens stränga uppfattning, att ett societetsnöje, med
blomsterstånd, skjutbana och till sist dans förstås, illa svarade mot
försvarssakens vikt och tidens allvar. Och . det borde lika litet ha undgått
den dåvarande chefen för Upplands infanteriregemente, att studenterna
på talrika, massvis besökta och varmt patriotiska möten gingo i spetsen
för en folklig opinionsrörelse till försvarets stärkande, som det väl
knappast kan ha undgått den tjänstgörande kabinettskammarherren, att
Hans Majestät Konungen själf täcktes genom sin riksmarskalk på
vårfesten i Uppsala 1893 till studenterna framföra uttrycken af sin glädje
öfver deras visade fosterländska hållning. Utan öfverdrift kan man
nog tillmäta de strömningar, som nittiotalet framkallade i Uppsala,
en ganska betydande kraft för hela folkets fostran till mera
försvars-allvar. Det är litet ledsamt, då en framskjuten man, som å närmaste
håll sett rörelsen, så totalt misskänner dess innebörd.
Dardel har naturligtvis den betydande förmånen mot sin yngre
kollega att ha fått skildra en på helt annat sätt spänningsfylld
tid. Åren 1863—65, hvilka behandlas i hans minnens andra del,
hade ju de polska demonstrationerna, danska kriget samt
representationsreformen, sålunda tillräckligt af storpolitik, för att t. o. m. en så
opolitiskt iakttagare som Dardel skulle nödgas gång efter annan
tangera statsaffärerna. Hans öfverlägsenhet ligger emellertid helt
och hållet på personskildringens område: hans porträttalbum af sin
umgängeskrets, hufvudsakligen från den mera komiska sidan. Sådana
han här i bild återgifvit dem, träda general Sven och gamle
utrikesministern Björnstjerna (ett förtjusande porträtt i parentes sagdt)
lifs-lefvande fast starkt föryngrade för våra ögon; men sådana skola ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
