Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Jordfrågan i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 DAGENS FRÅGOR
med de revolutionära rörelserna 1905. Den första kraftåtgärden var
att efterskänka all resterande lösen för jord, som år 1861 fått friköpas
först med hälften och ganska snart med den andra hälften. Långt
skarpare bröto sig emellertid meningarna i fråga om riktlinjerna för
vidare reformer. Nästan komisk verkar den oklara partiställning, som
inom duman hotade att inveckla lagstiftningen i olösliga motsägelser.
Från yttersta vänstern stred man heroiskt för bibehållande af mirens
traditionella ställning, hvilken betecknades såsom ett urgammalt
bålverk för bondefriheten mot ämbetsmannaväldet. Den sant ryska
högern fordrade energiskt reformer efter västerländskt mönster —
personlig äganderätt till smärre jordarealer — hvarigenom de hoppades
få ett talrikt jordbruksproletariat samt billig arbetskraft för de stora
godsägarne. Någon synnerlig respekt för bondeklassens historiskt
gifna ställning eller utvecklingens kontinuitet har knappast något parti
visat. Frånvaron af ett konservativt parti i Ryssland — något helt
annat än ett monarkiskt-byråkratiskt — har äfven vid jordfrågans
behandling bekräftat sig. Blott genom ett ganska kraftigt ingripande
från regeringen kunde reformsträfvandena leda till något positivt
resultat. Till utgångspunkt tog man den rättighet, som år 1861 tillförsäkrats
hvarje medlem af miren att erhålla personlig äganderätt till ett
sammanhängande jordområde, så fort han till miren erlagt den del af lösesumman,
som ansågs belöpa på honom, en rätt, som dock nästan aldrig kunnat
förverkligas. Detta utskiftande af själfständiga j ordbruk förutsatte nämligen
ett något så när tillförlitligt jordregister, hvars upprättande alltså blef den
nya regimens första omsorg. Hvarje bonde erhöll rätt att ur
samfällig-heten utbryta en jordandel, hvars storlek skulle bestämmas genom
omröstning inom miren efter det antal »själar» han ansågs representera.
I fråga om jorddelningen har därigenom den kommunala själf styrel
se-principen i ganska vidsträckt omfattning tillämpats. Den tekniska
ledningen och kontrollen öfver dessa stadgandens genomförande är
anförtrodd åt lokala agrarkommissioner och en central agrarkommitté, på
hvilkas sammansättning regeringen har det hufvudsakliga inflytandet
och hvilka jämväl haft att organisera fastighetskrediten och försäljningen
af kronojord.
Om man får tro de officiella uppgifterna, som i Ryssland dock
ofta äro alltför optimistiska (återgifna i Schmollers Jahrbuch häfte l,
år 1912, F. v. Wrangell, »Die agrare Neugestaltung Russlands»), hafva
agrarkommittén och agrarkommissionerna utöfvat en högst betydande
verksamhet. Landtmäterikåren, hvars fåtalighet utgjorde den första
stötestenen, uppbragtes från 202 år 1907 i hela Ryssland på fyra år till
5,120. Under samma tid utskiftades sammanlagdt öfver 319,000
själfständiga jordbruk med en areal af öfver 3,200,000 desjatin (ungefär =
hektar), motsvarande en yta, nästan tre gånger så stor som hela
Skåne, och detta trots de svårigheter, som förberedande arbeten af
olika slag till en början medförde.
Samtidigt måste nya vägar och nya brunnar (artesiska) i stor skala
utföras. Och som en följd af hela denna omhvälfning måste
jordbrukskrediten utvecklas i dittills okänd omfattning. De svårigheter vi i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
