Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Malmfrågan. Af Herman Sundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 HERMAN SUNDHOLM
man att järnåtgången för detta ändamål växer mycket
långsamt. Ej heller järnbehofvet för järnvägarnas underhåll har
således kunnat vara någon orsak af betydenhet för
tackjärnsproduktionens tillväxt.
Det årligen sjösatta tonnaget af handelsfartyg visar en ringa
tillväxt, men järnförbrukningen därför sjunker i förhållande
till den totala järntillverkningen, hvarför ej heller järnbehofvet
för fartygsbyggnader har orsakat järntillverkningens stegring.
Det framhålles ofta, att stormakternas rustningar till sjöss
skulle sluka stora järnmassor. Detta är dock icke riktigt. Af
Sveriges årstillverkning, som utgör endast c:a l % af hela
världens, skulle kunna byggas 20 å 25 de största slagskepp,
som nu existera. För andra militära ändamål är
järnförbrukningen mycket ringa.
Af det nu sagda framgår således, att järnförbrukningen för
järnvägs- och fartygsbyggnader ej ökats i samma proportion som
tackjärnstillverkningen samt att järnförbrukningen för
krigsändamål får anses obetydlig i jämförelse med järnproduktionen.
Dennas ökning har således betingats af förbrukningen för
»andra ändamål»., för den mera individuella förbrukningen; och för
denna måste ju finnas en begränsning, ty icke kunna vi i
obegränsad mängd använda maskiner och verktyg, byggnadsjärn
o. d.
Undersöker man järnförbrukningen i t. ex. Tyskland och
England under det första årtiondet af innevarande århundrade,
finner man den totala konsumtionen, per capita och år räknad,
mycket olika i de båda länderna, men frånräknar man den
järnkvantitet, som åtgår för fartygsbyggnad, återstår samma
kvantitet i båda.
Längden af järnvägsnäten stå i samma förhållande till
hvarandra som folkmängderna, hvarför järnförbrukningen för deras
underhåll bör hafva dragit ungefär samma järnkvantitet, men
Tyskland har byggt något mera nya järnvägslinjer än England
under denna tid. Den merkonsumtion af järn, som detta
förhållande medfört för Tyskland, motväges till en del af Englands
större byggnad af krigsfartyg både för egen och främmande
nationers räkning.
Drager man således det järn, som åtgår för
kommunikations- och krigsändamål i dessa båda länder, från deras totala
förbrukning, erhåller man det högst intressanta resultatet, att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
