Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Social öfversikt. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL ÖFVERSIKT 441
vår arbetsmarknads »oroliga hörn». Verkstadsföreningen, som man
inom Svenska arbetsgifvareföreningeii tycks vara mera angelägen
att få in i sin organisation än det förmodligen mera besvärliga
Centrala arbetsgifvareförbundet, har emellertid helt och hållet
förkastat ett förslag att ingå som yrkesförbund i den större
ar-betsgifvarföreningen.
Landsorganisationens medlemsantal fortfar enligt de
publicerade siffrorna att sjunka — från 85,000 den l jan. 1911 till
80,000 den l jan. 1912; den l jan. 1908 var motsvarande siffra
186,000! Tiden från l jan. till sept. d. å. har emellertid att
uppvisa någon om också ringa ökning i medlemsantalet, och
det är väl ej osannolikt att de ånyo uppåtgående
konjunkturerna komma att medföra en önskvärd förstärkning i den svenska
fackföreningsrörelsens decimerade leder.
De förslag till omorganisation som framkommit såsom en
följd af den stora nedgången ha redan omnämnts i Svensk
Tidskrift (»Fackföreningsrörelsens organisationsformer» häft. 5 denna
årg.). De ledde, såsom väntadt var, vid Landsorganisationens
kongress i september d. å. till mycket små resultat.
Konservativare institutioner än den svenska fackföreningsrörelsens
myndigheter får man leta efter. Det viktigaste resultatet förefaller
vara beslutet om en högst afsevärd nedsättning i
Landsorganisationens understödsplikt, hvarigenom ett ganska långt steg togs
mot den ståndpunkt som intogs af oppositionen och som af
kongressen f. ö. i princip afvisades, nämligen att ledningen och
ansvaret för fackföreningspolitiken skall ligga hos fackförbunden
och ej hos Landsorganisationen. Hur än härmed ordnas,
återstår emellertid den under alla förhållanden viktigaste
organisationsfrågan för fackföreningsrörelsen: svårigheten att förena
demokrati, i den mening detta begrepp faktiskt fattas bland
menige man inom arbetarrörelsen, med en duglig och
ansvarsmedveten ledning. Detta är i realiteten den svenska
fackföreningsrörelsens mest aktuella problem. På de flesta håll
fattar nämligen ledningen sin uppgift på det mest formalistiskt
byråkratiska sätt såsom en ren expediering af de ofta okloka
eller slumpvis tillkomna besluten på fackföreningsmötena och
fredar sitt samvete genom att på dessa, d. v. s. på hvar och
en och ingen, öfvervältra ansvaret för följderna- Å andra sidan
rasar fackföreningsmenigheten — i den mån denna representeras
på sammanträdena — i demokratiskt själfsvåld och kortsynthet
30. Svensk Tidskrift 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
