Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - »Samhället sådant det är». Genmäle till prof. Eli F. Heckscher. Af Rickard Sandler - »Samhället sådant det är». Svar. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 »SAMHÄLLET SÅDANT DET ÄR»
ställning angafs vara det. Diskussionen kan återupptas, om prof. H,
bestämdt bestrider, att den gångbara vägen i sak innebär ett tillägnande
af främmande arbetsresultat.
Prof. H. lägger ett tungt ansvar på mina skuldror: min direkta
agitation mot sparandet. Men om det prof. H. kallar sparande har
jag ju sagt, att det är den enda väg som duger. Saken invecklas
emellertid. Jag finner af slutafdelningen, att jag genom att måla ut
rikedomsmöjligheterna (100,000 kr. på 35 år) lockar arbetarna till något,
som de inte bli så värst tacksamma för. Den intelligente arbetaren
måste fråga sig: »hvarför i all världen skulle jag då inte ta mina säkra
12—15 % på det sättet?»1) Om det är något sådant jag vill
åstadkomma, tillförsäkrar mig prof. H. icke så få men föga respektabla
kapitalisters tacksamhet, men »hur pass tacksamma arbetarna komma
att bli är en annan fråga». Det ligger mig alltså äfven till last att
jag agiterat för det så att säga Heckscherska sparandet. Detta oaktadt
man å en annan sida i prof. H:s granskning finner, att
förmögenhetsbildning bland arbetarklassen — möjlig endast på samma sparandets
väg — är en »ytterst viktig sak.»
Denna labyrint af anklagelser kräfver en sammanfattning. Jag har
uppvisat omöjligheten för den som vill bli rik att gå någon annan
väg än den prof. H. förordar — »och det ansvaret borde ej vara lätt
att bära», säger prof. H. Jag har enl. prof. H. agiterat mot detta
sparande, och jag har utmålat det så frestande för intelligenta
arbetare, att jag får föga respektabla kapitalisters tack, men däremot får
jag sannolikt icke arbetarnas, därför att jag anvisat den enda vägen
till en för arbetarklassen ytterst viktig förmögenhetsbildning. Haben
wir das allés gethan?!
Eftersom denna ringdans gjort mig något yr i huvudet, inser jag,
att det icke blott är mina elementära nationalekonomiska kunskaper,
som äro bristfälliga, utan också mina logiska begrepp, som äro något
förvirrade.
Det är nu med spändt intresse jag afvaktar den bok, som totalt
ställer min framställning på hufvudet och sålunda skildrar samhället
sådant det verkligen är — enligt min ärade kritiker. Jag tar för
gifvet, att den kommer, framför allt på grund af det deltagande prof.
H. i slutorden lägger i dagen för »de många som vandra i mörkret»,
hvilka nog icke skola underlåta att vända ögonen äfven mot större
ljus än författaren af en socialdemokratisk upplysningsbok är.
Sörvik 27 oktober 1912.
Rickard Sandler.
SVAR
Lic. Sandler har haft vänligheten att på redaktionens begäran
betydligt förkorta sitt genmäle; och undertecknad är då å sin sida
’) Prof. H. förbiser här, att »den intelligente arbetaren» skulle inse, att han
icke kan lägga af 233 kr. om året, och att han skulle ha observerat noten
(Samh. s. 84) om att metoden icke duger som allmän regel för arbetarklassen:
»hvem skulle då frambringa de nya värdena?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
