Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Från den verkliga unionsupplösningen - Stormakter och småstater i norsk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 475
den naturligaste sak i världen: »Selvfolgelig s0gte Kongen allerede 27
Februar ät blive bekjendt med de raadende Stemninger.»
När kung Oskar d. 31 januari det året kom till Kristiania, mottogs
han med ett jubel utan like af de fyra, fem tiotusental, som myllrade
på Carl Johan och uppe kring slottet. Det tyckes lia varit en
demonstration, något erinrande om en stockholmsk junikväll tjuguett år
senare. Y. N. noterade: »Jeg holder nu for, ät man ikke skal vsere
aengstelig for ät vise Venstrepartiet, ät man har Villie og Evne til ät
Isegge denne for Dagen.» Nu hade domen fallit, och ögonblicket var
inne att visa både »Villie og Evne». Det förflöt — under konferenser.
Den så länge uppskjutna striden mot olagligheterna upptogs ej heller
nu: därmed var den sista positionen utrymd, regerings- och
ämbets-mannapartiet, som sedan 1814 styrt Norge, hade kapitulerat, och
ögonblickligen kunde deras valtekniske ledare konstatera effekten i
mäss-desertering öfver till fienden.
Inför dessa scener frestas man att tro Y. N:s ord, »ät det ikke er
muligt ät faa Svensker til ät fatte vore Forhold». Detta dock i
annan mening än han tänker sig: för en blick, som på en gång såg litet
öfver den norska kalabaliken samt genomskådade dennas psykologiska
förutsättningar, och en hand, som kunde hålla ett par tyglar, hade det
väl inte varit omöjligt att finna annan led än den, som betecknades
af åren 1884 och 1905. Visserligen hade en sådan utveckling i hög
grad gynnats, därest det å andra sidan i Norge funnits folk, som
åtminstone hade ärligt bemödat sig att förstå, att det fanns allvarsamt
inre fog för den svenska unionsuppfattningen. I Y. N:s anteckningar
söker man fåfängt ens den lättaste antydning i sådan riktning. »Är
detta skedt på det friska trädet, hvad skall då ske på det torra?»
Det kan icke förnekas, att norrmännen midt
under sitt med all éclat bedrifna och af den
pacifistiska parkettpubliken Europa rundt
lifligt applåderade fredsarbete visat sig äga en ganska utpräglad
uppfattning af den betydelse de militära maktmedlen dock ännu ha inom
folkens samkväm. Med det politiska verklighetssinne, de —
åtminstone i vissa afseenden — obestridligen äro i besittning af, ha de också
förstått att omsätta denna uppfattning i handling allt efter den
politiska situationens växlande kraf. Under åren närmast fore 1905,
då unionens sprängning förbereddes, byggde de gränsfästningar mot
Sverige och organiserade ett militärväsen, som i hvarje fall enligt
norska pressens enstämmigt och enständigt betygade vittnesbörd
möjliggjorde unionsupplösningen. I dessa yttersta dagar, när ändrade
konstellationer inom världspolitiken synas göra det till en möjlighet
att det fruktade världskriget till sjöss skall komma att utkämpas
nära Norges kuster, har den nu på dödsbädden liggande regeringen
— delvis under anslutning från oppositionen — framlagt det mest
omfattande flottbyggnadsprogram, som hittills i Norge sett dagen.
Å andra sidan skall ej förnekas, att äfven på ledande håll inom det
norska arbetarepartiet framträdt rent försvarsnihilistiska tendenser, under
Stormakter oeh
småstater i norsk
belysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
