Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Den personliga skolan». Af Gustaf Lindborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DEN PERSONLIGA SKOLAN* 491
sig. Det fanns på min skoltid en utmärkt »läsebok för
folkskolan», men denna har nu ersatts med den ensidigt barnsliga
boken om Nils Holgerssons resa.
Längre vill jag icke trötta läsaren med utvecklandet af mina
hädiska, urkonservativa åsikter. Jag antager, att de radikala
pedagogerna för länge sedan börjat hålla för öronen. Men
som min enda intellektuellt pedagogiska princip är klarhet, så
vill jag ha varit klar äfven i utvecklandet af min ståndpunkt.
Och hvad jag här har sagt om den rent intellektuella sidan af
skolundervisningen, gäller också om den moraliska, så mycket
mer som jag anser, att skolans uppgift är icke att moralisera
eller att utveckla några färdiga individualiteter eller karaktärer.
Detta faller inom religionens lifsområde.
Hvad har alltså den profane läraren att göra? Jo, han har
att omedelbart eller medelbart verka moraliskt på barnen genom
den vördnad för sanningen eller rättare sagdt för sanning, som
hans vetenskap skänker. Den vördnad inför den mänskliga
tänken, som ligger uti Euklides’ geometriska system, den skall
uppfostra af sig själf på grund af den vördnad för logisk sanning,
som ett fulländadt system innebär. Bort alltså med alla de
moderna, demoraliserande läroböckerna uti geometri, bort med
allt pappersklippande under geometrien, och fram igen med
Euklides’ benhårda systematiska system, låt Euklides’ Elementa,
åtminstone de fyra första böckerna, i deras oförfalskade form
bli en helig bibel, handlande om logikens gud. Ty min enda
moraliskt pedagogiska princip är vördnad.
På det intellektuella planet — klarhet, på det moraliska
planet — vördnad, uppväckt genom just den intellektuella
klarheten. På känslans plan — religion. Ty emedan människan är
i sista och första hand en evighetsvarelse, måste all skolform,
som ej är byggd på religionen, på tron på själens odödlighet,
på Gud, bli förfelad, liksom hvarje stat, som ej är byggd på
religionen, är dödsdömd. För läraren uti de profana ämnena
bli således klarhet och vördnad lösen, för religionsläraren
positiv kristendom lösen.
Men denna intellektualism måste vara systematisk, logisk,
sträng och allvarligt kunskapsbringande. Ingen lek! Intet
roande! Sanningen är nog! Graderade betyg, examina,
intellektuell ärelystnad, ordentliga pluggkunskaper, allt detta måste
bibehållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>