Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Malmgårdar på söder. Af Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMGÅRDAR PÅ SÖDER 497
I dag är här sol i grönskan och fagert, men bonden minns
också höstkvällar, då han och hans trötta ök sträfvat upp ifrån
staden, och han tyckt det vara som att färdas intill Golgata,
bara mörka tunga berg; han hade tänkt på stackarna i galgen
härute, och uppe, där passionsvägen tar af till Helga Lekamens
Kapell, hade en vindpust drifvit upp från Söder-strand med
stanken från tranbodarna och kvalt honom svåra.
Krigen och krigsfaran lågo hela medeltiden som ett
oöfver-komligt hinder för malmarnas fria växt. De voro ju utanför
stadens område, utanför murarnas skydd oeh kunde lätt ge
fäste och rum för en anfallande fiende. De brändes därför ned
än af våda eller fiendehand än af de rädda stockholmsborgarna
själfva. Och förbud mot malmarnas fasta bebyggande utfärdas
ännu i nyare tid.
Under de första Vasakungarna vidtaga emellertid
gynnsammare förhållanden äfven för malmarna, och nu stå de som
hus-tomma utmärker inför den ungdomligt vackra uppgiften att
börja förstadsanläggningen från början, som två konkurrenter
med mycket olika villkor.
Södermalm är gifvetvis den mest svårbebyggda genom sina
tvära nivåskillnader på de hårda gropiga åsarna, nyckfullt och
oländigt utformade än i vattensjuka sänkor, än i hala jordlösa
hällor, svåra hinder för en regelbunden stadsanläggning, som
kräfver plana gator och snörräta husrader. Men storartade
möjligheter finnas för motivrik och formskön utveckling, såväl
af hela stadsbilden som den enskilda gården. Ytterligare värden
har malmen dessutom i friska vinddrag och sist men icke minst
den vida utsikten öfver staden och vattnen.
Närmast Söder port, i dalen, där vägarna leta sig upp, trängre
staden ut; till att börja med är det väl mest småfolk och små
trästugor; tillväxten går saktare än på Norrmalm, men vid
1500-talets slut visa oss kartor och bilder ett ganska tätt gatnät,
ut-spändt, som naturligt är, kring de ursprungliga vägstrecken
söder-och västerut. Den gamla Maria Magdalena kyrka, som refs vid
seklets början, har rests upp i ny gestalt, och öfver bergen
växer den gråa kåkstaden upp, envist och organiskt smygande
sig efter terrängen som mossa och lavar. Det är trähus,
hufvudsakligen af den enkla typ, som än i dag bibehållit sig här
och hvar i stadens utkanter. Österut tar bebyggandet större
34. Svensk Tidskrift 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
