Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En synpunkt i läroverkslärarnas utbildnings- och lönefrågor. Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 AUGUST JOHANSSON
Det är ondt om sådant folk; men sådant folk måste vi ha.
De måste finnas i det offentliga lifvet, dels i det politiska och
kommunala lifvet, dels i det offentliga lif, som mera beror på
privat initiativ, i föreningar o. dyl- Men hvar skall man få
sådant folk ifrån? Naturligtvis finns det intet universalmedel
att trolla fram dem, ty här beror allting ytterst på rent
personliga betingelser i fråga om karaktär, intelligens o. dyl. Men
intet är väl så ägnadt att uppfostra i denna riktning som
grundliga studier af icke alltför ensidigt fackmässig karaktär samt
mångsidig beröring med människor.
Och jag vågar påstå, att det är få kategorier af medborgare,
som i dessa afseenden ha så goda förutsättningar som
läroverkslärarna, framför allt de af dem, som ha den grundligare
akademiska utbildningen, det vill i regeln säga lektorerna.
Naturligtvis ligger det inte i filosofie doktorsgraden någon mystisk kraft,
som gör dess innehafvare till någonting förmer än andra
människor. Men det är ingen öfverdrift att påstå, att under i
öfrigt lika förutsättningar har det allvarliga vetenskapliga arbetet
under kamratligt samarbete och umgänge med de mest skilda
människotyper och representanter för de mest skilda åsikter en
fostrande betydelse, som inte har många motstycken.
Och likasom läroverkslärarens förstudier så har också hans
dagliga arbete en sällsynt mångsidigt mänsklig karaktär. Det
talas ofta om det enformiga pluggandet såsom någonting
själlöst. Jå, nog kan saken té sig så ibland i trötta stunder. Men
aldrig uttömmer man ett ämne så, att det inte för hvarje ny
behandling har nya sidor och nytt intresse för den, som älskar
det. Och framför allt, hur kan man tala om enformighet och
själlöshet i ett kall, där man år efter år ställs ansikte mot
ansikte med växlande generationer af människosjälar?
Mot detta resonemang väntar jag — bortsedt från fraser om
yrkeshögfärd o. dyl., som ingenting annat bevisa än brist på
argument hos den, som tar dem i sin mun -— två mera
vägande invändningar.
Den ena lyder så: det där är en skönmålning utan
motsvarande verklighet; de typer af läroverkslärare, som i lefvande
lifvet äro de vanligaste, äro af helt annat slag, den pedantiske
skol-fuxen, den maklige goddagspilten, den utsvultne, skuldtyngde
familjefadern med massor af utslitande privatlektioner. Den
andra lyder så: det må nu så vara, att läroverkslärarna ha stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
