- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
534

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Biografdramatiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

534 DAGENS FRÅGOR

förbjudna bildserierna uppe på byrån, jämte en del »klipp»; och det är
obegripligt, hur någon sund och sansad människa kan annat än
reagera mot sådant. Bland »klippen» förekom en s. k. magdans af den
mycket omtalade skådespelerskan Asta Nielsen. Något vidrigare torde
knappast kunna tänkas. Och icke blott i detta, utan äfven i andra
fall kan man icke låta bli att tänka på det sorgliga i att medlemmar
af en hos oss hittills aktad konstnärsklass snart låna sig till
hvad som helst för pengar. Demoraliseringen gäller icke endast
publiken.

Det är f. öfr. märkligt, med hvilken ringaktning denna publik, som
dock till sist får betala fiolerna, behandlas af både artister och
författare. Trots alla gager i världen skulle nog inte en skådespelare
med någon aktning för sig själf vilja uppträda på en riktig teater i
sådana situationer, som filmen oblygt återger. Ej heller skulle en
teaterskribent så ogeneradt som biografdramaturgen trampa
verkligheten på tårna i rena rama onödan. Där förekommer t. ex. en
konsultation: läkaren lyssnar efter hjärtat på höger sida, stetoskopet
är upp- och nedvändt o. s. v. Eller den rike grefven i »Nattens
drottning» ger sin älskarinna ett dyrbart pärlhalsband. Intet etui, icke en
bit papper en gång — han drar upp det direkt ur fickan, där det
förmodligen tankes dela plats med näsduken och portnyckeln. Detta
kan tyckas vara småsaker, men är dock bevis på en nonchalans, som
man aldrig skulle tillåta sig mot en litet förnämligare publik. Ibland
är detta åsidosättande af verkligheten emellertid långt allvarligare. I
»Psychiatrisch-Neurologische Wochenschrift» för den 3 aug. d. å.
påpekar en ansedd författare, hur förvrängdt, hjärtlöst och rått
sinnessjuka och deras behandling framställas på biograferna. Det är hela
den folkliga uppfattningen af det hemska »dårhuset» med dess tjocka
murar och de ständigt hvinande piskslagen, ångesten och fasorna;
alltsammans naturligtvis i hög grad ägnadt att undergräfva det
förtroende till den moderna sinnessjukvården, som denna både behöfver
och förtjänar. Exemplen kunde mångfaldigas. Att polisens misstag
och rättvisans lurande äro omtyckta motiv på biografernas
skämtbilder, kan sålunda icke bestridas.

Utan tvifvel representerar biografen en fullkomlig revolution på
nöjeslifvets område och har oerhörda utvecklingsmöjligheter till både
godt och ondt. Den kan ju för en ringa penning ge både
skönhetsintryck, lefvande lif och romantik åt människor, som aldrig skulle
kunna få det på annat sätt. I själfva verket är det efter
framträdandet af entimmesdramat för ungefär två år sedan, som biograferna
kommit på afvägar, ty dugliga och begåfvade dramaturger på
området saknas ännu, och de grofva sensationerna få ersätta bristen på
händelse och spänning. Det är blott ett mindre antal
biografdra-mer, om hvilka detta icke gäller; men förmånliga undantag finnas,
särskildt bland dem som ha amerikansk upprinnelse. I afseende på
de öfriga gäller det att bilda opinion för att understödja och icke
motarbeta censuren, och både allmänhet och press måste känna sitt
ansvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free