Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Två böcker om parlamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 DAGENS FRÅGOR
rum. Enligt engelsk plägsed presiderade en »chairman» vid hvarje
föreläsning — samtliga mycket representativa: parlamentsledamoten
sir William Anson, författare till den förnämsta framställningen
af Englands statsrätt: »The Law and Gustom of the Gonstitution»;
parlamentsledamoten Ramsay Macdonald, den kände arbetarledaren;
vidare underhusets talman i egen hög person samt ministern för allmänna
arbeten Harcourt. Dessas »introductory remarks», hvilka ingalunda
sakna intresse, äro återgifna, liksom äfven urval af de frågor och
svar, hvilka följde på föreläsningarna.
Det är ju mycket af väsentligheterna i engelsk parlamentarisms
innersida, som ej framgår ur dessa böcker eller ens ur större
motsvarande verk, hvilka ej afse blott parlamentet och dess
arbetsmetoder utan hela det konstitutionella och politiska lifvet. Bland äldre
dylika må här nämnas Bagehots klassiska essay »The English
Gonstitution» (senast omtryckt i Nelsons en-shilling-bibliotek), 1867,
publicerad som ett par tidskriftsuppsatser, men genast upphöjd till
standardverk. Bagehot var en af sitt lands elegantaste politiska
skriftställare under 1800-talet och var den förste som för allmänheten
klargjorde betydelsen af de permanenta ämbetsverkschefernas roll vid
sidan af de parlamentariska ministrarnes. Hans ännu i hög grad
läsvärda arbete skildrar emellertid strängt taget tillståndet under den
Palmerstoneska perioden och under Gladstones och Disraelis främsta
stridstid. Sidneys Lows »Governance of England» ger i något mer
uttömmande form en liknande bild från Balfours period. Det sista
och mycket framstående arbetet af denna art är amerikanaren A. L.
Lowells »The Government of England», utkommet 1908 (en tillökad
upplaga väntas i dagarna) och troligen det bästa för en svensk
läsare, som vill begynna att på allvar sätta sig in i engelskt statslif.
En sådan läsare kommer redan på ett mycket tidigt stadium till
den öfvertygelse, som helt nyligen och ganska oväntadt uttalats från
representativt vänsterhåll, nämligen att »den engelska
parlamentarismen löst problemet om att skapa starka regeringar efter principer
och i former, som svårligen kunna imiteras i Sverige, där folklynne
och tradition resa sig däremot», och att »endast med modifikationer,
som förändra systemet till oigenkännlighet, kan det tänkas tillämpadt
hos oss». (Dagens Nyheters ledande artikel 24 nov. 1912). Detta
sanningsord, yppadt under den rådande oenigheten mellan hr Staali
och hr v. Zweigbergk angående rätta förhållandet mellan regering,
regeringsparti och regeringspress, står visserligen i strid med
ofantligt mycket af föregående politisk förkunnelse, men är dess mer att
anteckna som ett bevis på stigande politisk upplysning. Det är nog att
tänka på blott ett enda af alla åtskiljande förhållanden, t. ex. det
absoluta förbudet för alla statens i tjänst varande civila ämbets- och
tjänstemän, från de högsta till de lägsta, att framträda i det politiska
lifvet, för att tydligt inse, hvilket svalg som är befäst emellan svenskt
statslif och engelskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
