Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk mark i sista stormaktskriget på Östersjön. Af C. O. von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MARK I SISTA STORMAKTSKRIGET PÅ ÖSTERSJÖN 43
i skydd bakom fästningens artilleri och minor, och att man blott
med största fara kunde intränga i hamnen. För att åtminstone
kunna afgifva en stridsrapport, företogs, medan en
observationseskader kvarlåg utanför Kronstadt, en attack på Sveaborg den
9 och 10 augusti 1855, känd för kolossal ammunitionsåtgång, men
som ej nedsatte fästningens stridsvärde; mörsarna blefvo häraf
tillfölje förslitning obrukbara, så att mörsarfartygen måste
hemsändas. Omkring den l december lämnade de allierades sista
fartyg för året Fårösund, samtidigt ungefär svenska vaktskeppet,
infanteristyrkan och engelske konsuln.
Första och enda fartyget i Fårösund för krigsåret 1856 var
omkring den l maj en stor engelsk 3-däckare, som låg till
ankars på Fårösunds yttre redd, »mellan holmarna», i ungefär 8
dagar; detta år fanns där heller intet svenskt vaktfartyg eller
infanteri. De allierade i öfrigt hade emellertid fartyg ute på
mindre expeditioner mot finska kusten (Vasa o. s. v.), tills
freden slutligen slöts, där Ryssland bl. a. förband sig att icke
befästa Åland.
Stor var trafiken mellan land och de allierades eskadrar i
Fårösund dessa år, rörligt lifvet i land. Å situationsplanen sid.
36, synes, hur de främmandes krigsfartyg ibland lågo fördelade.
Konstant om somrarna, utom 1856, funnos två krigsfartyg på
bevakande kryss utanför södra gattet, två å tre, däraf ett
vakt-och ett sjukfartyg, till ankars å yttre, samt sju å åtta å inre
redden, förutom priser, kol-, proviant- och vattenfartyg.
Tidtals inlöpte hufvudstyrkan, så som planen utvisar, och lade sig
i 3-radig ankarordning på inre reddens södra del, en mindre
del på den yttre. Flaggskeppen voro så djupgående, att de, vid
besök där, ankrade cirka två minuter S. S. O. om Bungeör,
mellan denna och holmen Rute Missloper, där sålunda ibland
öfveramiralsfartyget, »Duke of Wellington», med sir Charles
Napier ombord, och franska amiralskeppet »Cressence» med
amiral Déschénes, lågo. »Wellington» var en 4-däckad
ångfull-riggare med mer än 128 kanoner och — detta enda fartyg! —
med mer än 1,000 mans besättning, de andra många fartygen
i relation därtill; vi kunna nu kanske lättare inse den
omfattning denna tillfälliga flottstation hade och det lif, som där på
redd och land då utvecklades.
»Wellington» var t. ex. så stor, att kolbriggar för att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
