Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Litteratur
- Nyare svensk prosakonst. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
NYARE SVENSK PROSAKONST
Den allmänt litterära situationen i vårt land har under de senare
åren genomgått en väsentlig och betydande förändring. Den starka
lyriska strömning, som nådde sin höjdpunkt med Lidmans, Österlings
och Ekelunds diktsamlingar, har så småningom gått allt mer och
mer tillbaka, och i närvarande stund är det återigen prosan, som
behärskar litteraturen och tilldrager sig det allmänna intresset.
Novellistiken, som kanske i allmänhet passar bättre för våra
författare än den utförda romanformen, har allt fortfarande åtskilliga
representanter, men trots detta står den i stort sedt i andra planet.
Jag bortser då naturligen från en författare som Per Hallström, hvars
redan klassisk vordna konst intager en position helt och hållet för
sig själf och höjer sig vida öfver allt hvad den yngre generationen
hitintills kunnat bringa i dagen. Men det är tydligt, att denna yngre
generation medvetet eller omedvetet sträfvar efter att skapa en ny
svensk prosakonst efter nya konstnärliga ideal, bredare anlagd än
åttiotalets ensidigt sociala samhällsskildring och med vidare
synpunkter än den under franskt inflytande utvecklade tendenslösa novellistik,
som hos oss har sin främste representant i Hjalmar Söderberg. Man
skulle kunna draga upp en ganska belysande parallell mellan denna
nu i vårt land långsamt framväxande riktning och den nya tyska
romanlitteraturen, som under de senare åren utvecklats till ett
verkligt betydelsefullt element i den moderna diktningen. Jämförelsen
skulle emellertid, det måste utan förbehåll erkännas, utfalla till våra
författares nackdel. Icke som skulle de i allmänhet vara sina tyska
kolleger direkt underlägsna i fråga om de omedelbara
förutsättningarna; tvärt om finnes det hos oss ganska godt om både
ursprunglighet och formell talang. Det är på ett annat område, där de våras
underlägsenhet framträder på ett vida mer eklatant sätt, nämligen
det rent intellektuella. Inom den yngre svenska litteraturen finnes
det knappast en enda författare, som äger förmågan att verkligen
uppställa ett problem och behandla det i en form, som gör rättvisa
åt själfva sakens allvar utan att därför bryta mot det konstnärliga
arbetets bestämmande grundlagar. Därför är det utan särdeles högt
spända förväntningar som man går till granskningen af de litterära
nyheter, som den senast förflutna julen skänkt oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0056.html
