Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några riksdagsintryck. Af Gottfrid Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarat sig icke medhinna granskningen af propositioner och på
denna grund så att säga återremitterat dem; men i mycket flera
fall har granskningen blifvit och ej kunnat annat än bli
hastverk. Häraf vållas skada i olika riktningar; låt mig särskildt
peka på, att härigenom kan riksdagsmannens ansvarskänsla
slappas. Det är ej hälsosamt att vid uppgifters lösande vänja
sig vid hastverk för att ej säga slarf under själfförsvar med att
man omöjligt kan handla annorlunda. En riksdagsman kan
numera ej hinna att ordentligt sätta sig in i alla ärenden, om
hvilka han tvingas att votera. Äfven den flitigaste och
samvetsgrannaste får åt sig utvälja ett jämförelsevis ringa antal ur den
stora mängden.
Det är klart, att personalförändringen inom riksdagen måste
under loppet af 24 år bli stor; men det förekommer mig, som
om den under min riksdagstid blifvit större än önskligt varit.
Af dem, som hade säte i 1:a kammaren, när jag kom dit, finnas
nu ej kvar flera än två. Och bland de bortgångna äro ej få,
som varit synnerligen dugliga riksdagsmän och ännu lefva med
ouppslitna krafter samt ej ha fått sig jämbördiga efterträdare.
Jag minns väl, huru vid en af mina första riksdagar brukspatron
Carl Ekman under en debatt klagade öfver att 1:a kammaren
degenererat i fråga om sin sammansättning. Förmodligen skulle
han i våra dagar i stället begagnat uttrycket: »demokratiserats»
och haft vida större skäl till sin observation. Jag vill ej öfver
demokratiseringen sjunga någon klagovisa. Däraf kan nämligen
hafva kommit något godt, och jag tror att så varit förhållandet.
Men visst är, att en följd däraf blifvit ej blott, att kammaren
fått helt annat utseende än förr, utan också att dess gamla goda
traditioner i vissa hänseenden öfvergifvits. För att märka detta
behöfver man blott åhöra ett diskussionsplenum. Förr lades på
debatterna en mycket, ja kanske alltför hård kapson. Man
vågade i allmänhet i 1:a kammaren ej begära ordet, såvida man
ej antingen som utskottsledamot (helst ordförande) hade att
försvara utskottets betänkande eller en sin egen reservation eller
också ärendet som afhandlades var af den art, att man i
fråga om det ansågs äga särskild sakkunskap. Numera
förekommer ej sådan disciplin eller återhållsamhet. Följden däraf har
blifvit oformligt uttänjda diskussioner, kvällsplena etc. Man
förvånas ofta öfver riksdagsnovitiers frimodighet i att upptaga
kammarens tid med långa ej alltför sakkunniga eller det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
