Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Tysklands framtid: världsmakt eller europeisk kontinentalmakt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dimmiga nationalitetskult, som utgör en integrerande del af densamma.
Hos oss har ju sedan ett århundrade från olika håll inpräntats den
tankegång Tegnér klädt i den bekanta programfrasen att »inom
Sveriges gräns eröfra Finland åter», och äfven på de fredliga bragdernas
fält anses nog af mer än en denna eröfringsform såsom den enda
icke blott med förståndets utan äfven med moralens fordringar
öfverensstämmande. I Rohrbachs bok åter finna vi med någon
konsternation hos en i många afseende oppositionell, ja på vissa områden
ganska radikal författare, som icke rättvisligen kan betecknas såsom
sabelskramlare eller jingo och som för åtskilliga drag i preussiskt
väsen endast har det skarpaste klander, maningar till en expansion
i största stil. Ja vi finna till på köpet motalternativet, marschen på
stället, karaktäriseradt såsom innebärande nedgång och förtvining.
Här är icke platsen att dryfta, huruvida själfva denna
problemställning är riktig eller ej. Men själfva framförandet af denna
tankegång hos en författare, som icke kan sägas vara preussisk militarist
och som ådagalägger ett så framträdande intresse för utvecklingens
ekonomiska sidor, bör kunna blifva en god hjälp för läsare med helt
andra och spakare ideal att bättre förstå en snöd värld i hvars
utveckling dock den tyske författarens synpunkter ännu så länge
åtminstone spela en tämligen betydande roll.
Och så till slut ännu en sak. En bok, sådan som Rohrbachs,
skrifven med den agitatoriska kraft den för många tyska sinnen väl
ändå obestridligen har, bör vara ägnad att något dämpa det ibland
hörda talet om den tysk-engelska motsättningen såsom uppkonstruerad
eller rent af existerande endast i ett fåtal engelska och tyska
skrikhalsars chauvinistiska hallucinationer. Boken är i det hela ett
maningsrop till Tyskland, icke någon stridsskrift mot England. Den
utsäger i själfva verket ingenting annat än att den tyska nationen nu
nått den utveckling och borde ha nått den själfkänsla, att den måste
göra sin egendomliga nationella läggning och sin egenartade kultur
gällande som en jämbördig faktor vid sidan af de äldre
världsnationernas i den mänskliga civilisationens utveckling. Men ändå
framstår i främsta rummet England som möjlig motståndare. Detta beror
på det enkla faktum, att denna makt f. n. både med häfdens och
förtjänstens rätt är den vida dominerande faktorn i utvecklingen och
icke kan förmodas med lätt hjärta vilja maka åt sig för att släppa
fram en yngre nation. För ett opartiskt betraktelsesätt lär emellertid
det tyska krafvet näppeligen kunna afvisas såsom a priori
oberättigadt. Från en liten nations synpunkt kan det dessutom måhända
diskuteras, huruvida en ny »pax Romana», organiserad under
Britanniens hegemoni icke skulle kunna tänkas för vår nationella egenart
erbjuda lika stora om ock annorledes beskaffade faror än en
kraftmätning mellan tvenne olika kulturkretsar, t. o. m. om denna skulle
komma att utkämpas med blanka vapen. En utjämning utan
Tysklands nedtryckande till allenast en europeisk landmakt skulle från vår
synpunkt naturligtvis vara det mest önskvärda, men — »det är en
annan historia».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
