Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagens viktigaste fråga. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 . RIKSDAGENS VIKTIGASTE FRÅGA
utsträckning än hvad fallet är i utländska pensioneringssystem,
med undantag för de engelska, australiska, danska och
franska ålderdomsförsörjningarna, där kostnaderna lagts
uteslutande på det allmänna och hvilka i flera viktiga afseenden
skilja sig från socialförsäkring i egentlig mening.
Härtill kommer att pensionerna enligt det föreliggande
förslaget äro så otillräckliga, att i stora delar af vårt land
personer äfven med de blygsammaste fordringar på lifvet icke
kunna existera på desamma. Detta är också öppet erkändt
i förslaget, som ger kommunerna befogenhet att i de fall, där
de finna sig föranlåtna därtill, inskrida och för lindrande af
oförskylld fattigdom lämna ett tillskott, som faktiskt icke är
någonting annat än rent fattigunderstöd, och hvars karaktär
af fattigvård ännu mera understrukits genom civilministerns
ändring, att vederbörande fattigvårdskommun skall äga
tillfälle att efter omständigheterna i det individuella fallet afgöra,
huruvida detta fattigunderstöd skall utgå kontant eller i
naturaprestationer. Detta, att pensionerna icke i sig själfva räcka
till ens för den torftigaste försörjning och att rent understöd
utan det ringaste samband med erlagda afgifter efter all
sannolikhet sålunda måste komma att utbetalas till kanske
öfvervägande delen af pensionstagarne, bidrar yttermera att
låta den föreslagna försörjningen utgå såsom en gåfva af det
allmänna och icke såsom en frukt af pensionstagarnes egna
ansträngningar.
På grund af denna förslagets läggning komma vi att stå
inför det ofvan framhållna dilemmat. Antingen måste fordras
att understöden utlämnas endast på vissa betryggande villkor,
såsom undersökning af understödstagarnes »värdighet»,
individuell undersökning och behandling af hvarje fall o. dyl. —
hvilket ju redan påyrkats från flera håll — och då ha vi den
gamla fattigvården här igen, endast i en ny form, eller också
få vi såsom civilministern sluta ögonen till för de faror som
erfarenheten visat, att en understödsform utan dylika
begränsningar innebär. I båda fallen måste vi afstå från det
egentliga syftet med socialförsäkringen.
De missförhållanden som det gäller att lätta äro ju
dels bristande förmåga, dels bristande vilja hos vissa
folkklasser att sörja för framtiden. Förmågan att spara kan
endast ökas genom höjning af produktiviteten inom hela sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
