Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska parlamentarismen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA PARLAMENTARISMEN 175
vill jag offentligen uttala, att regeringen hoppas, att dess
handlingssätt skall i den kommande voteringen finna stöd af det
öfverväldigande flertalet af regeringens eget parti och af en majoritet inom de
sammanräknade vänsterpartierna, högern oberäknad. Jag vågar på
grund af hvad jag anfört tillstyrka, hvad utskottet föreslagit.»
Denna statsministerns deklaration öppnar onekligen ganska
egendomliga möjligheter. Hans företrädare i ämbetet, som klokt
nog helst undvek de teoretiska förklaringarna, anklagades för
att i praktiken nöja sig med en gemensam-voterings-majoritet.
Man må nu bedöma de gemensamma voteringarna, hur man
behagar, alltid ha de förmånen att gifva klara utslag från fall
till fall — excellensen Staaff fann sig också under 1912 års
riksdag (remissdebatten om Socialstyrelsen) föranlåten betona, att
ett med gemensam votering fattadt beslut otvifvelaktigt vore lika
mycket ett riksdagens beslut som något, framgånget genom
majoriteter i båda kamrarne. Sålunda, herr Lindman skulle för
de frågor, hvilka han kanske velat beteckna som kabinettsfrågor,
kunnat åberopa ett verkligt stöd af representationens beslut.
Så, som herr Staaff formulerade sitt anspråk på förtroendevotum,
skulle han däremot kunna vara nöjd, äfven om den mening
hvilken han förfäktat förkastades i båda kamrarne. Han
begärde nämligen endast »en majoritet inom de sammanräknade
vänsterpartierna», i hvilken »det öfverväldigande flertalet af
regeringens eget parti» skulle ingå. Om nu i omröstningen d. 11
mars deltogo 95 liberaler, 64 socialdemokrater och 60
högermän, summa 219, hvaraf de sammanräknade vänsterpartierna
mobiliserade 159, skulle herr Staaff kunnat anse sina fordringar
fyllda med blott 80 röster för den af honom förordade meningen.
D. v. s. så länge ej en fullständigt öppen omröstning
genomföres, skulle det för en om maktens härlighet ifrig regering alltid
vara möjligt att proklamera sina parlamentariska förutsättningar
fyllda, därest blott dess anslutning icke understiger numerären
af den knappaste majoritet inom regeringsblocket i andra
kammaren.
Det vore naturligtvis alldeles oriktigt att verkligen tillmäta en
så allvarligt tänkande man som herr Staaff en dylik till de mest
oöfverskådliga konflikter ledande mening. Men en statsmans ord
i en sådan allvarsstund, som då han formligen begär ett
förtroendevotum, därtill gör detta för första gången, måste
förutsättas vara noga öfvervägda, hvarför man har rättighet att också
granska deras konsekvenser. Här mynna dessa ut i möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
