Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Folkstämningar i våra dagars Frankrike. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 O. WIESELGREN
gaste mening praktiska, d. v. s. individuellt fördelaktiga
handlandet riktad etik, och just i Frankrike har denna strömning
under de senare åren vunnit terräng i vida kretsar. Dess egentliga
hemland är Amerika, och som dess mest typiske representant
får man väl tills vidare betrakta den för ett par år sedan
aflidne psykologen William James. Emellertid torde det
knappast kunna bestridas att den tänkare som för närvarande
åtminstone i den allmänna meningen intager första platsen bland
Frankrikes filosofer, Henri Bergson, i allt väsentligt om också
icke i själfva formuleringen tillhör samma riktning, ehuru han
aldrig anslår den nästan cyniskt affärsmässiga ton, som man ej
sällan möter hos hans amerikanska kolleger. Bergson skulle
knappast ha kunnat uppfinna ett uttryck som till exempel
sanningens kassavärde (the cash-value of the truth), hvilket James
har äran af att hafva infört i den filosofiska litteraturen. I
sak förefinnas emellertid talrika öfverensstämmelser mellan
James’ pragmatism och Bergsons intuitionsfilosofi, och deras
allmänna inflytande torde i stort sedt vara af samma beskaffenhet.
Just denna grundåskådning är det, som vi se återspeglad i
Reys arbete. Gång på gång finner man författaren med en ton
af öfverlägset förakt omtala »les intellectuels», hvilka genom
sina opraktiska och föråldrade idéer lägga hinder i vägen för
en rationell och målmedveten politik. Vi ha i det föregående
sett, att han äfven utan någon vidare tvekan affärdar den gamla
etiken såsom värdelös och i dess ställe sätter en efter
pragmatiskt mönster bildad moralprincip, som tar hänsyn endast till
resultaten och lämnar allt annat i fred. Äfvenså stämmer hela
hans värderingssätt i själfva verket i allt väsentligt öfverens
med pragmatismens. Godt är för honom hvad som omedelbart
har betydelse för förbättrandet af våra allmänna existensvillkor,
oafsedt dess etiska värde. Vi ha redan sett hur han i sin
undersökning af grundbetingelserna för det politiska lifvet gör
dessa principer gällande ända därhän, att han finner ursäkter
för bedrägeri och förfalskning. Aktiviteten är för honom
själf-ändamål, och att på något sätt gå densamma i vägen är en
oförlåtlig synd; det må nu ske ut ifrån hvilka synpunkter som
helst, etiska eller andra, så innebär det likväl ett otillbörligt
ingripande af intellektet på områden, där det ej har någon rätt
att göra sin makt gällande.
Det ligger en blandning af cynism och naivitet i hela detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
