Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staden vid Bosporen. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lösa seder, hade Johannes svårt att häfda sin plats, men
hans vältalighet såsom kristen predikare och hans
utomordentliga karaktär bevarade honom i hans ställning, till dess han föll
offer för intriger både från prästerligt håll och från hofvet samt
landsförvisades. Så stor aktning hade han emellertid tillvunnit
sig, att hans stoft sedermera af en kejsare återbördades till
Konstantinopel och nedlades i apostlakyrkan därstädes.
På synoden i Kalcedon år 451 fick biskopen i Konstantinopel
ännu större makt och inflytande. Själfva patriarktiteln
härstammar också från denna tid, och af Österlandets patriarker kunde
— som redan blifvit nämndt — ingen göra Konstantinopels
rangen stridig, då Antiokia och Alexandria i den äldsta
kristenheten voro misstänkta härdar för kättersk villfarelse, och dessa
— liksom patriarkatet i Jerusalem — snart nog föllo i
muhammedanismens våld. Ännu flera kyrkomöten befäste
Konstantinopels ställning i kristenheten, och snart utvecklade sig
från denna stad den egendomliga byzantinska kyrkoanda, som
spelat en så oerhörd roll i den kristna odlingens historia.
Sin glanstid får staden under kejsar Justinianus I. Själf den
österländska kyrkans öfverhufvud, var denne kejsare angelägen
om att låta stat och kyrka smälta tillsammans så mycket som
möjligt. Den senare stannade orubbligt på den
konstantinopolitanska bekännelsens grund. Gudstjänsten och den kyrkliga
konsten — särskildt arkitekturen — - kom att utveckla sig i en
speciell byzantisk stil. Typisk bland alla de kyrkor,
Justinianus lät uppföra i hufvudstaden, blef Sofiakyrkan (den
gudomliga vishetens kyrka). Det förtäljes också, att kejsaren, när han
såg det härliga templet färdigt, hänryckt utropat: »Ära vare
Gud, som funnit mig värdig att fullborda detta verk! Jag har
öfverträffat dig, Salomo!»
I det föregående är nämndt, att Konstantin, då han flyttade
sitt residens till detta nya Rom, prydde staden med allehanda
konstföremål; sådana togos från Grekland, Italien, Asien och
Egypten. Det berättas, att hela flottiljer lastades med
bronsstatyer och marmorpelare, obelisker och röfvade tempelskatter. I
Sofiakyrkan, byggd efter den grekiska korsplanen, ser man ännu
väldiga pelare från Efesus och Heliopolis. Många konstverk
ha likväl med tiden bortförts ur detta tempel, särskildt då
venetianarne 1204 eröfrade Konstantinopel — bland annat de
bekanta fyra bronshästarna, som nu ha sin plats framför San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
