Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Svenska bokband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 225
bokbinderiets förnäma konst och däri så småningom vinna en
färdighet, som — om den också ej kan ställas i jämnbredd med de stora
samtida utländska förebildernas, särskildt de berömda franska
mästarnas utsökta konst — dock relativt sedt måste erkännas som högst
aktningsvärd. Främst bland dessa står den lifskraftiga släkten
Schneidler, hvilken med full rätt kan göra anspråk pä ett af de främsta
hedersrummen på det svenska konsthandtverkets riddarhus.
Rudbecks arbete har sin kanske största betydelse däri att i detsamma
lämnas en ganska representativ sammanställning af bokband, som
med visshet kunna hänföras på den mest betydande medlemmen af
denna släkt, nämligen Kristoffer Schneidler, hvilken förvärfvade
mästerskapet inom sitt yrke år 1746 och sedermera var ålderman i skrået
ända från 1762 till 1785. Åtskilliga af de band som Rudbeck
af-bildat kunna med stöd af ännu bevarade dokument styrkas hafva
utgått från Schneidlers verkstad, och i flera andra fall äro
öfver-ensstämmelserna mellan hans säkert kända arbeten och dem som på
tekniska och stilistiska grunder tillerkännas honom så stora, att
attri-butionerna knappast torde komma att möta några motsägelser.
Schneidler är enligt hvad de här meddelade profven på hans konst
gifva vid handen en verkligen både tekniskt och konstnärligt
framstående bokkonstnär. Han använder alltid det bästa material och
förstår att bearbeta det med både smak och stilkänsla.
Ornamentiken är visserligen i allmänhet icke särdeles originell, men denna
svaghet delar han med de allra flesta af sina medbröder inom det
adertonde århundradets bokbindarkonst, och för öfrigt förstår han
att med stor färdighet begagna sig af och kombinera de motiv, som
han öfvertagit från sina utländska förebilder. Hvad som särskildt
förtjänar att framhäfvas är hans ovanliga förmåga att på ett
verkningsfullt sätt fylla ut de ofta rätt svårbehandlade ytor, som han
har att ornera. Endast sällan skattar han åt den eljest inom
1700-talets bokkonst mycket vanliga lusten att täcka så godt som hela
ytan med dekorativa slingor, guirlander och bladrankor, ett manér
på hvilket Rudbeck lämnat ett par mycket typiska prof i de bägge
band, som afbildats i fig. 21 och 22. Schneidler är i allmänhet mera
aristokratiskt måttfull, då det gäller att använda dylika effektmedel,
något som läsaren kan konstatera genom att med de nyssnämnda
reproduktionerna jämföra exempelvis den stilfulla kalfskinnspärmen
fig. 23 eller kanske ännu hellre det utomordentligt vackra bandet fig.
24, hvilket man gärna skulle ha sett återgifvet i färg. Dess
romantiska historia, som författaren till dessa rader utredt i en af
Rudbeck genom något förbiseende ej citerad uppsats i Samlaren år 1908,
förlänar detsamma en ökad charme. Det var en afskedsgåfva från
en rikt utrustad ung diktare vid namn Samuel Olof Tilas till en ung
skönhet i Stockholm, öfverlämnad vid det tillfälle då gifvaren i
egenskap af nyutnämnd kommissionssekreterare beredde sig att medfölja
den nyutnämnde svenske ministern i Konstantinopel Ulrik Gelsing
till sultanens då för tiden för européer allt annat än angenäma
hufvudstad. Den stackars Tilas, som sökt platsen vid den turkiska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
