Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Litteratur
- Homeros i svensk öfversättning. Af Axel Boëthius
- Erland Lagerlöf: Homeros’ Iliad. Från grekiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
HOMEROS I SVENSK ÖFVERSÄTTNING
Sedan 1908 är lektor Erland Lagerlöfs öfversättning af Homeros’
Odyssé känd och omtalad. 1912 har äfven Iliaden utkommit af
trycket. (Homeros’ Iliad. Från Grekiskan af Erland Lagerlöf. I—II
425 + V s. Lund, C. W. K. Gleerup i distribution 1912. Pris häftad
6 kr.). En hvar, som ännu har ro därtill, kan följa Odyssevs på
hans irrfärder och läsa sagan om Pelidens vrede i en öfversättning,
som vittnar lika högt om tolkarens förtrogenhet med vårt
modersmål och dess poesis, som med de språkliga och metriska kraf, hvilka
bundo Joniens episka skalder.
Skrudad som Hamlet på dåtidens scener efter samtida smak, tolkad
med ord, som väckte associationer från filosoferna för dagen och med
en öfversättningskonst, som ej alltid försmådde rimmet, sådan var den
Horatius, som svenska allmänheten mottog ur Wallins konstförfarna
händer. Wallins tolkningar voro liffulla dikter; nu märker man lätt,
att de endast äro typiska för det adertonde sekelskiftets tid, och att
den romerske epikuréens meditationer öfver dygden och lifvets
korthet fått en nyans djupare tonfall och snarast återgifva tolkarens
egen sinnesart. — I viss mån är det oundgängligt, att en öfversättning
som vill vara lefvande dikt återspeglar tolkarens samtid. En
öfversättare i vår tid arbetar dock under helt andra villkor än
1700-talets skalder. Krafvet på en fri, jag vill säga inspirerad, tolkning
är aldrig efter deras tid uppgifvet men väl skärpt: en tid med mera
sinne för det tidstypiska nöjer sig ej med en liffull dikt, den kräfver
en öfversättning, som både till form och innehåll genomandas af det
tolkade verkets egen ande.
I lektor Lagerlöf äger Sverige en skald, hvars bildning visat sig
nog djup för att låta honom hänföras af den inspiration, som
herdestämningen utanför de hellenistiska storstäderna väckte hos
Idyllernas skald, och nu senast af det vapenglada krigar- och sjöfararlif,
som vandrande sångare besjöngo i Mindre Asiens adelsgårdar, där
man yfdes öfver härstamningen från hjältar, som dimmigt aftecknade
sig emot första förkristliga årtusendets morgonrodnad.
De vittra mödor som ligga bakom öfversättningen af Homeros’ Iliad
vågar jag påstå, att få läsare betänka. Så frisk är tonen, så fri
tolkningens diktion, att den stelhet som i många öfversättningar
ohjälpligen blottar arbetets svårigheter sällan förmärkes. Liksom vid
läsningen af originalet följer man med förundran den tålmodiga
diktkonst, som, lik vasmålarnes omständlighet, ej tröttnat att med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0302.html
