Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - En rumänisk historiker och politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i källskriftsamlingen »Skandinaviska Handlingar» har han
utgifvit »Tolken Alessandro Amiras anteckningar rörande konung Karl
XII:s vistelse i Turkiet åren 1709—1714». För öfrigt tillhör hans
sista arbete Geschichte des osmanischen Reiches, hvilket just i år med
åttonde delen förts fram ända till 1912, en af de mest sakliga,
opartiska och tillförlitliga, sammanfattande skildringar af det turkiska
rikets växlande öden, som hittills sett dagen. Särskildt den nyligen
utkomna sista delen af det stora verket, omfattande Turkiets öden
under 1800-talet och 1900-talets första decennium, är synnerligen väl
ägnad till grundläggande hjälpreda vid studiet af det märkliga
kapitel samtidshistoria, hvars epilog vi just i dessa dagar bevittna och hvars
inre sammanhang professor Iorga i här föreliggande essay gör till
föremål för så instruktiv belysning.
Nicolae Iorga föddes i Botosjani år 1871, studerade dels vid ett
af sitt hemlands universitet, i Jassy, dels äfven i Paris, Berlin och
Leipzig och är sedan 1894 innehafvare af en lärostol i medeltidens
och nyare tidens historia vid universitetet i Bukarest. Hans
vetenskapliga produktion har varit synnerligen rik och sträcker sig öfver
ett mycket vidsträckt område. Sålunda har han i en lång rad af
arbeten behandlat den rumäniska litteraturens, kyrkans och det
religiösa lifvets historia. Vidare har han grundligt skildrat rumänernas
forna och nuvarande ställning »i förskingringen», nämligen i
Bukovina, Siebenbürgen, Ungern och Bessarabien samt utgifvit en
sammanfattande »Geschichte des rumänischen Volkes» (2 bd, 1905). Som
urkundutgifvare rörande rumänernas historia har professor Iorga gifvit
prof på mycken flit och godt spårsinne samt därvid bl. a. äfven
tagit kännedom om hvad svenska arkiv förvara af källor till hans
fäderneslands historia.
Vid sidan af sin vetenskapliga verksamhet har professor Iorga
äfven funnit tid för skönlitterärt författarskap — en volym dikter af
hans hand utkom på 1890-talet — samt för spridandet och
fördjupandet af nationell rumänisk bildning bland den stora allmänheten. Han
är sekreterare i den lifaktiga Liga culturală (»kulturföreningen») samt
utger såväl en politisk-ekonomisk tidning som en ansedd litterär
månadsskrift på rumäniska språket. Sedan 1907 är han därjämte
riksdagsman och intager en ledande ställning inom det
nationaldemokratiska partiet. I denna sin egenskap har han under det senaste
årets kris vid några tillfällen väckt uppmärksamhet genom skarp
kritik af den politik som de båda äldre politiska partierna, det
konservativa och det liberala fört i förhållande till Balkanstaterna.
Sålunda påyrkade han i en för några månader sedan utgifven broschyr,
att Rumänien borde energiskt häfda sin gamla plats som centralhärd
för det andliga lifvet bland de kristna Balkanfolken och därför följa
deras kamp mot Turkiet med vida större sympati än de maktägande i
Bukarest hittills lagt i dagen. Samtidigt erinrade han äfven om att
»de förtryckta bröderna» i Bukovina, Siebenbürgen och Bessarabien
lefde under ett nästan olidligt förtryck, som borde göra det omöjligt
för den rumäniska regeringen att under Balkankrisen och gå vare sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
