Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Svenska synpunkter på svensk utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själfva statistiken, våra »socialt» och praktiskt välvisa reformatorers och
ämbetsverks älsklingsvetenskap, om man också gärna för de eftersträfvade
forskningsresultatens användbarhet ej tar det så noga med primäruppgifternas
vederhäftighet — själfva statistiken får tjäna det statskloka syftet att vidmakthålla
vårt upplysta folks kallblodiga fredslugn. Helt nyligen yttrade en af våra
ministrar i riksdagen, på tal om flottans brådstörtade och kostsamma
vinterexpedition, att sådana obehag ej vore synnerligen att befara för framtiden,
eftersom så bistra världspolitiska kriser endast återkomma »i medeltal hvart tredje
år», (om jag hörde rätt, eller var det kanske »hvart fjärde» eller »hvart femte»).
Det hade man förmodligen räknat ut åt herr statsrådet i hans departement
efter några nyuppfunna tabeller, hvarvid det ju mindre kommer an på själfva
den exakta årssiffran än på det glädjande budskapet öfverhufvud, att ett
dylikt politiskt-meteorologiskt »medeltal» står att utdraga till bruk vid det
omsorgsfulla afvägandet af våra militära rustningars och våra »sociala» reformers
inbördes proportioner.»
Därefter uppdrages en parallell med de världshändelser våra
förfäder genomlefde för 100 år sedan. Äfvenså framhållas de
utomordentliga ansträngningar både Tyskland och Frankrike stå beredda
att göra för att häfda sin ställning under den internationella
täflingskampens starka påfrestning. Detta borde, menar förf., mana både
våra styrande och våra styrda till eftertanke och efterföljd.
»Men», fortfar han, »Sverige är ju ej för intet de hårdnackade kommittéernas
och de regerande formskärningsmaskinernas förlofvade land.
Det har gått därhän så småningom under den inrotade vantron på vår
privilegierade fred, men på senaste tiden med besynnerligt brådskande fart. Den
fjäskande brådskan, som stannar i stöpet, i tröghetens oro, har omsider blifvit
den svenska statskonstens fullt utslagna blomma. Närmast och värst drabbas
helt naturligt vår försvarskraft och vår försvarsvilja, som först vrängas och
nedprutas i vallöften och sedan förlamas i uttänjda partikonklaver eller rentaf
genom upphäfvande partibeslut, allt under det att krigslågorna flamma med
allt bjärtare sken vid horisonten.
Hvarför skulle vi taga oss sådana saker för nära, då vi ha att fägna oss åt
växande fredliga förbindelser med alla världsdelar och stå i lika vänskapliga
förhållanden till alla nationer och makter? Vår inhemska kultur, som dagligen
vinner allt lifligare erkännande i världspressen, har aldrig förut varit så
innerligen sammanflätad med hela den moderna världskulturen. Vårt »afskilda läge»,
som endast behöfver åberopas, när det gäller att mota besvärliga försvarskraf,
har alldeles förlorat sin dystra innebörd i detta järnvägarnas, telegrafernas,
telefonernas och inom kort flygmaskinernas ljusa blomstringsskede, hvars
utveckling främjas så kraftigt just af svenska snillen och armar. Vi lefva midt
uppe i den stora, vida världen. Ingenting mänskligt är oss främmande, bara
vi slippa bry oss med det ledsamma och onödiga krigsbestyret.
Hvad gör det då, om till äfventyrs några elaka tungor, utom eller inom våra
gränser, behaga känneteckna vårt beteende vid kulturens dignande bord som
snyltgästens, den där själfviskt håller till godo äfven med hvad andra fått och
få draga tillsammans under personliga uppoffringar och bördor i världsfredens
tjänst, men för sin egen del visar långt ifrån sig hvarje allvarsam tanke på
fullgiltig lott i det tyngande ansvaret?
Hur länge tror man det kan gå för oss på detta sätt? Skall ej tacket
utifrån, i de undergräfvande ränkernas förklädnad, i det öppna hotets dräkt eller
på något annat sätt, väcka upp oss i sinom tid ur våra villor och ställa oss
vid den skiljoväg, där det allenast står oss fritt att antingen glida nedåt till
undergång eller att manligt taga vår beskärda post ibland de framåtskridande
folken?
Detta tryck år redan skönjbart i den konsolideringsprocess, som oafvisligen
pågår och tillika söndersliter vårt statssystem till dess nydaning efter andra
linjer än de häfdvunna. Vi kunna ej anmäla vårt utträde ur det remnande
statssystemet, och vi måste utan räddhåga räkna med det tryck som vållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
