Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Politik och sakkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikhet kommer att genomdrifvas i de lagstiftande myndigheterna
och omedelbart träda i verksamhet. Hvad är orsaken till detta
egendomliga och nedslående sakernas läge? Har hela den nationalekonomiska
vetenskapen i vårt land kommit på villovägar och alla de män och
kvinnor som under lifslångt arbete i fattigvård och sociala företag skaffat
sig praktisk erfarenhet på området plötsligt förlorat all
omdömesförmåga? Eller har också hos oss den politiska utvecklingen nått därhän,
att lagförslag icke längre antagas eller förkastas på grund af sitt
innehåll, utan på grund af andra, yttre, själfva frågan icke
vidkommande hänsyn, hvilka genom partimaskineriets tryck komma att få
en afgörande betydelse? Svaret ger sig själft.
I en uppmärksammad ledare om »parlamentarisk hygien» har
Dagens Nyheter (11/5 1913) efter en artikel af C. Ussing i Tilskueren
påpekat en del betänkliga fenomen, som gärna följa
»parlamentarismen» i spåren.
»Faran består däri att den parlamentariska ministern, som hålles uppe
genom politikernas flyktiga ynnest kan komma att bestämmas i sina
ämbetsåtgärder icke af sakliga hänsyn, icke af lagens allmänna bud, icke af
fastställda regeringsprinciper om likartad behandling af likartade fall, icke af
allmän omtanke för land och folk, utan af ögonblickets behof af politiskt stöd;
att de administrativa besluten, fastän de formellt utgå från en ansvarig
minister, i verkligheten tillkomma under illegitim påskyndan från oansvariga
personer, enskilda riksdagsmän, inflytelserika personer inom partiet, i
valkretsen, i pressen eller från medlemmar af en farlig opposition. Börja sådana
missbruk komma i svang, äta de sig med tiden allt större, ifall det intet finns
i lagen som håller igen. Från de oansvariga som ha tillfälle att ernå
orättmätiga fördelar kan ingen återhållsamhet väntas, just därför att det icke är
de som ha ansvaret för regeringshandlingen. De uttala ju blott önskningar,
det är ministern som bär ansvaret. Och ministern? Hvilket motstånd kan
på längden väntas af honom gentemot dem på hvilka hans existens beror?
Och hvad betyder det i detta sammanhang att ministern är ansvarig, när de
som skola utkräfva ansvaret just äro de från hvilka alla de illegitima
påverkningarna utgå?»
Det är emellertid icke blott rent illegitima påverkningar, som på
detta sätt kunna göra sig gällande, utan äfven fullt anständiga, ehuru
därför icke mindre för landet ödesdigra inflytelser, som under ett
sådant sakernas tillstånd bli afgörande för ett ärendes politiska
behandling. Och det är icke blott ministern utan lika mycket
oppositionsledarne, som inför dylika påtryckningar bli tvungna att ge principer
och saklighet på båten. Deras och deras partis politiska existens
hvilar på förmågan att ur valkampanjen utvinna alla chanser, att
tillfredsställa alla, äfven de mest ogenomtänkta och orimliga kraf
från den oansvariga väljarmassan. Högerns ledare ha år ut och
år in framhållit nödvändigheten af ökad sparsamhet, ökad arbetsamhet,
ökad driftighet såsom en nödvändig grundval för alla sociala
reformer. De ha ställt upp själfförsörjningens princip såsom den
ledande grundtanken för högerns politiska arbete på det ekonomiska
och sociala området. Socialdemokraterna och den med dem allierade
fackföreningsrörelsen ha främst på nutidsprogrammet uppställt fordran
på att arbetslönen skall skänka tillräcklig bärgning åt arbetaren och
häfdat att, om företag, som ej förmå detta, måste upphöra, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
