Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Europas hundraårsminne och vårt. Af Sam. Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPAS HUNDRAÅRSMINNE OCH VÅRT 341
ningar hade offrats utan något som helst resultat, men under
tiden hade sakläget också förändrat sig. Genom Napoleons
förkrossande nederlag hade Ryssland räddats ur faran och kände
sig därefter mindre beroende af Sveriges välvilja. Det fann sig
icke lika nödsakadt som tidigare att bjuda Norge på förhand —
från dess sida ett vederlag för Finland — och att för det
ändamålet sända trupper; dem använde det numera hellre för det
segertåg genom Tyskland för hvilket det tyckte sig fmna vägen
öppen. Och England bjöd öfverhufvud ingenting på förhand;
först Sverige ut på kontinenten, är dess lösen; låt oss sedan
se till att gifva det belöningen.
Af dessa grunder var alltså läget för Sverige på nyåret 1813
alltjämt ytterst bekymmersamt. 1812 års planer måste
definitivt skrinläggas. Ville man stå kvar på den sida, där man
ställt sig, måste i stället hären omedelbart ut till Tyskland med
alla därmed följande risker, utan någon förvärfvad vinst bakom
sig, men blott med hänvisningar på framtiden. Och efter dessa
riktlinjer fingo alltså 1813 års planer anläggas. Men ännu
skulle svårigheterna blott växa.
När Carl Johan fann sig nödsakad att byta 1812 års planer
mot 1813 års, hade han i början dock ej uppgifvit
förhoppningen att äfven på kontinenten först nå sitt hufvudsyfte, Norge,
innan han för mycket inläte sig på ytterligare företag. Det
skulle gå så till, att Sveriges aktion skulle riktas mot västra
Tyskland, särskildt Holstein, som då tillhörde Danmark, och
närgränsande trakter. Därigenom skulle man på en gång kunna
förmå konungen af Danmark till Norges afträdelse och tillika
leda och stödja västra Tysklands folk i en resning mot
fransos-väldet samt dymedelst på ett förträffligt sätt uppfylla de
förbundnas önskningar om en aktion, som direkt oroade Napoleon.
Man visste, att han rustade i Frankrike och väntade honom
på våren åter brytande in i mellersta Tyskland; en allmän
resning i Västtyskland skulle då betänkligt hota hans flank och
äfven annorledes skada honom.
Då kommo plötsligt nya bakslag. Från rysk sida visades
betänkliga tendenser att svika hela uppgörelsen med Sverige
och i stället locka öfver Danmark till de förbundnas läger genom
löften om garanti för dess besittning af Norge; och om också
dessa tendenser kunde afvärjas, svek bundsförvanten i stället på
en annan punkt. Just som Carl Johan i början af maj själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
