Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Den amerikanska tullreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 379
Det kunde ju anses som ett dåligt omen för presidenten Woodrow
Wilson, att en tariff med just detta namn på sin tid blef en sådan
parodi på en tullreform. Men efter hvad man hittills har sett, vill
det förefalla, som om han verkligen om någon skulle vara mäktig att
för*a saken i land. Så »kammarlärd» han är — f. d. professor i
statskunskap, med utmärkt anseende som sådan — har han visat sig
behärska alla den praktiska politikens vapen; och man tycker sig i
detta fall se det i politiken sällsynta skådespelet af en hederlig karl
som rår på de ohederliga. Hvarmed ej skall vara sagdt, att han
icke i likhet med Mikael Loth är »emot fähundar en svår fähund».
Tarifförslaget — som efter ordföranden i representanthusets
»bevillningsutskott» (Gommittee of Ways and Means) åtminstone tills
vidare bär namnet Underwood-tariffen — passerade med pukor och
trumpeter representanternas hus. Men detta var på förhand gifvet;
och dess öde kommer att afgöras i senaten, där demokraternas
majoritet är minimal och där följaktligen alla intressen, som vilja
bringa förslaget på fall, göra sin påtryckning gällande. Här är det
också som presidenten har fått visa hvad han förmår. Högst
betecknande för amerikansk politisk korruption är det medel han hela
tiden användt, nämligen att nästan ej företaga några utnämningar och
följaktligen hota de motspänstiga med förlusten af deras inflytande på
dessa, om de rösta mot förslaget. Sedan har han kallat till sig de
tvif-velaktiga senatorerna en och en, läst lagen för dem och skickat dem
tillbaka med tillsägelse att sköta sig bättre i framtiden. Sitt stora
slag slog han emellertid, då han offentligen förklarade, att sällan
sådana skandalösa påtryckningsförsök (»lobbying») förekommit, som de
senaten nu gjorts till föremål för i syfte att få förslagets
bestämmelser om ylle- och sockertullarna ändrade — ombudet för »National
Manufacturers’ Association» har sedan lämnat en mängd
kompletterande upplysningar härtill. Då senaten härigenom tvangs att
tillsätta en undersökningskommission, erbjöd sig presidenten t. o. m.,
till förfäran för en mängd senatorer, att själf inför kommissionen
vittna om hvad han visste. Genom allt detta har han injagat en
sådan skräck i kongressen, att — som den engelska protektionistiska
tidningen »Morning Post» meddelar — »kongressens båda hus och
deras medlemmar, både individuellt och kollektivt, äro på defensiven
och för ögonblicket mera upptagna af att öfvertyga folket om sin
dygd och undgå misstankar för korruption, än af att fullgöra en
lagstiftande församlings vanliga uppgifter.» Otroligt att säga, synes
man därför nu räkna med ytterligare tullnedsättningar under
förslagets gång genom senaten, i stället för motsatsen.
Hvad innebär då detta mycket omstridda förslag? Det innebär
verkligen något af en revolution i den amerikanska tullpolitiken,
ehuru en jämförelse med sir Robert Peels frihandelsreform i
England 1842—1846 närmast visar, hur mycket som äfven efter förslagets
genomförande skall vara kvar af ren protektionism i Amerika. Till
en början ha alla de viktigaste lif smedlen, gjorts tullfria, utom mjöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
