Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hurudan är vår svenska biografmarknad? Af W. Fevrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att anmärka på — alltför stor släpphändthet. Med så olika
uppfattningar, som bägge kräfde beaktande, hvad var väl då för
censuren att göra? Man fick försöka följa de för byråns arbete
fastställda instruktionerna och i tolkningen och tillämpningen
af dessa handla efter bästa öfvertygelse samt för sin personliga
del låta sig nöja och eventuellt lära af kritiken, blott densamma
ville förutsätta god vilja å censorernas sida och striden för öfrigt
fördes med blanka vapen. Mycket har sagts både hit och dit
om censuren, men det är långt ifrån alltid, som de fällda
omdömena varit träffande. Länge ha vi därför i censuren umgåtts
med den tanken att meddela, så fort tiden gjorde det möjligt,
en del fakta från vår verksamhet. På det sättet skulle
människor lättare och mer rättvist kunna bedöma densamma. Det
skall nu här göras en ringa början i och med en liten
axplockning ur Statens Biografbyrås statistiska material för år 1913:s
första kvartal.
Under denna tid ha 835 olika filmer granskats af Statens
Biografbyrå, af dessa ha 642 (= cirka 77 %) godkänts äfven för
barn, 159 (= cirka 19 %) blott för äldre (gränsen vid 15 år) och
34 blifvit förbjudna (= cirka 4 %). Den som något känner till
den gamla filmmarknaden och verkligen velat, att censuren skulle
företaga en välbehöflig rensning, torde ej karakterisera de 4 %
förbjudna filmer såsom vittnande om en öfverdrifven stränghet;
och att censuren dessutom bara genom sin existens verkat därhän,
att den svenska marknaden förskonats från en del af de sämsta
utländska filmerna, kan väl näppeligen betecknas annat än som
en förmån.
Med hvilken motivering ha de ofvannämnda 34 filmerna blifvit
förbjudna? Såsom svar vill jag då först framhålla, huru våra
föreskrifter stadga, att en film, hvars förevisande skulle strida
mot allmän lag eller goda seder, ej må godkännas, men att för
öfrigt ett förbud för en film må motiveras, ej väsentligen med
att det ena eller andra motivet kommit till användning, utan
med motivets olämpliga behandling, så att filmen kan tänkas
verka förråande, upphetsande eller till förvillande af
rättsbegreppen. Blott i 4 fall har nu emellertid »stridande mot goda
seder» användts som förbudsmotivering; såsom »rättsförvillande»
ha 6 fall karakteriserats, under det att icke mindre än 31 fall
förmenats vara »förråande». Den stumma filmen har många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
