Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det politiska kanslersvalet i Upsala 1747. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 CARL HALLENDORFF
episod, det på sin tid lifligt uppmärksammade politiska
kanslersvalet år 1747, förut i korthet Skildradt af C. G. Malmström i
hans historia öfver frihetstiden.
Den 9 dec. 1746 afled Karl Gyllenborg, hvilken år 1739 hade
som kanslipresident och kansler för Upsala universitet efterträdt
sina båda motståndare inom riksrådet, de undanträngda
mösscheferna Arvid Horn och Gustaf Bonde. Värdigheten af kansler
för rikets äldsta och förnämligaste universitet brukade i dettas
naturliga intresse hembjudas någon af rådets allra främste, helst
kanslipresidenten själf. Att vara vetenskapernas beskyddare
betraktade nog magnaterna litet hvar som en förnämlig plikt, men
det personliga intresset kunde vara olika, hvarför valet ju alltid
var högst viktigt för akademien. Men för tillfället var det
politiska läget inom hufvudstaden sådant, att kanslersvalets utfall
nästan mera intresserade de ledande partimännen innan- och
utom-råds än de väljande professorerna själfva. Det var icke bara
den allmänna partiandan, som Fersen i sina memoarer kastar
skulden på (»såsom partier regerade öfver allt, från sockenstugan
till rådsbordet»), utan det gällde i viss mån att vinna ett utslag
till ena sidans favör, just som maktens vågskålar syntes
tämligen balansera hvarandra.
Riksdagen 1746—47 kan med fog betecknas som ett af de
mest afgörande tillfällena i vår historia. Medan mössor och
hattar hetsigt bekämpade hvarandra med alla de medel, som
den tidens parlamentariska seder erbjödo eller åtminstone
tolererade, voro alla dessa, naturligtvis i fäderneslandets namn
agerade partihjältar blott brickor i ett mycket större spel, där
Sveriges säkerhet och framtid var en af insatserna. Hela
1700-ta-lets historia rör sig väsentligen om motsatsen i Europa och
därutanför mellan fastlandets militärmakt Frankrike och öriket
England, hvarvid båda genom vidtgrenade allianser söka stärka
sitt politiska system. Utanför »systemen» kunde ingen i
längden stå. För Sveriges del syntes rätt naturligt anslutningen till
England medföra starka förmåner i öfrigt, men — denna
anslutning innebar som regel äfven en allians med Englands vän
Ryssland, d. v. s. ett politiskt beroende af vår närmaste granne.
Och lika intresseradt, som Frankrike vid en allians med Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
