Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det politiska kanslersvalet i Upsala 1747. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401 CARL HALLENDORFF
namn och intet annat. Men B. vidhöll att få sitt yttrande till
protokollet, och ståndpunkten utvecklades af hans meningsfränder
i nya anföranden, bland hvilka särskildt det af den blifvande
hattchefen Halenius’ afgifna genom sin diplomatiska formulering torde
skvallrat om hvem som på den sidan höll i intrigens trådar.
Motsidan tvangs då att söka en plausibel motivering, hvilken
framlades i professorerna Wallerius’ och Ihres vota samt i
hufvudsak innehöll, att det ej kunde »en undersåte anstå att til et
undersåteliglt och med answar bebundit ämbete sådant som thetta
är, högstbemälte cronprints och dyre arffurste nämna». Därför samt
under hänvisning till statuternas föreskrift, att kanslern skulle
vara ett riksråd, röstade man på »hans Excellence, riksrådet och
öfwerste marskalken högwälborne herr baron Samuel Åkerhjelm».
Den sidan samlade 12 röster, bland hvilka till de redan anförda
särskildt bör läggas den medicinske banbrytaren Nils Rosén (von
Rosenstein); hans kända fredliga sinnelag (rosa sine spinis, utan
taggar) och förbindelse med hofvet som kronprinsessans
accou-cheur kunde ju borga för, att inga illojala tänkesätt mot
furstehuset doldes under dessa vota.
Det var nog inte utan, att ej den segrande pluraliteten i alla
fall kände sig något bekymrad. Vid protokollsjusteringen den
16 febr. »påminte rector 2.ne särskilda gånger, att man med
granlagenhet skulle tala uti thet förewarande ärende och aldeles
intet nämna någon jämförelse och dylikt emellan Hans Kongl.
Höghet och hans Excellence». Med allt skäl, ty valets
bekräftande stod till Kungl. Majestät, och i rådkammaren, där sedan
riksrådsvalet i december 1746 den energiska hattriktningen under
Höpken och Nils Palmstjerna dominerade, hade man ej att vänta
några sympatier för konsistoriets utkorade. Men svårligen kunde
ens den mest räddhågade bland de akademiska fäderna ana,
hvad vändning kanslersfrågan där skulle taga.
Hvilka öfverläggningar, som ägde rum på olika håll i
Stockholm, sedan valresultatet där blifvit kändt, må lämnas därhän.
Åkerhjelm har tydligtvis mycket snart haft klart för sig, att
sedan kronprinsen i alla fall satts allvarsamt i fråga, dugde
endast att söka med något så när räddad heder draga sig ur
spelet. Den konsoliderade hattmajoriteten i sekreta utskottet
sökte med ljus och lykta efter stämplingar mot tronföljden och
konstitutionen, hvilka kunde slungas motståndarne i ansiktet och
gifva uppslag till skarpa räfster. Snart skulle man ock bevittna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
