Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Studier i svensk kyrklig konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 DAGENS FRÅGOR
ärkedjäknen Verners, minnestaflor och doc. Roosvals sammanställning
af triumfkrucifixet i Vintrosa och Mathias Griinewalds
korsfästelsescen (i Karlsruhe). — En särställning bland de uppsatser, som
behandla den medeltida träskulpturen inom Strängnäs stift intar lic. af
Ugglas ikonografiska studie: »Sankt Mikael och Heimdal».
Utgångspunkten för undersökningen är en Mikaelsbild från Torpa, som
framställer ärkeängeln på en gång förtrampande den apokalyptiska draken
och till munnen höjande en väldig lur. Författaren visar att
domedagsbasunen ej hör till Mikaels vanliga attribut och häfdar, att han
fått den i arf efter Heimdal. Några af honom citerade verser ur
Draumkvaedi visa oförtydbart, att den nordiska domedagsfantasien i
Mikael sökte en ersättning för den hedniska sagans i giallarhornet
blåsande gud. Det är då mer än troligt, att äfven konsten kunnat
behärskas af den gamla sagan och sammansmält kristet och
hedniskt — en företeelse till hvilken ett studium af den katolska kultens
och konstens förhållande till antiken ju kan erbjuda ett flertal
paralleller.
Med reformationen afbröts som sagdt den förut lifgifvande och
inspirerande importen från kontinenten, men det var först barocken,
som på allvar gick till storms emot den medeltida kyrkointeriören
och förskingrade korens skatter. Strängnäs stift synes vara ganska
fattigt på minnesmärken af den tidiga lutherska konst, som skänkt
så många nord-svenska kyrkor deras högsta prydnad, den
apostlabe-prydda, plattskurna predikstolen, som med hvarje sin lem
oförtydbart talar å ena sidan om den nya lärans och gudstjänstens
nyskapande kraft och å den andra om det medeltida arfvets makt och
förvanskning. Från midten af 1500-talet stamma två minnessköldar
från Fogdö kyrka, som dr Ambrosiani upptagit till behandling —
eljest har tydligen intet skulpturalt föremål lockat till närmare
undersökning före barocktiden med dess altarprydnader och
begrafnings-vapen. I Ludgo kyrkas altarprydnad igenkänner doc. Roosval ett
arbete af Precht, och detta gifver honom anledning till en analys af
denna barockskulptörs begåfning och konstnärskap med framhäfvande
af Tessins betydelsefulla inflytande på »den duktiga träskulptörens
något torra fantasi». En af Prechts efterföljare Johan Sallberg
behandlas af lic. af Ugglas med anledning af ett utställdt föremål af
hans hand, en dopängel frän Ösmo kyrka.
De kyrkor i Södermanland torde väl vara ganska få, där ej
hufvudbanér och anvapen — om ock i senare tid på ett oförstående
sätt kringspridda — förmäla, att medlemmar af storhetstidens adel
där funnit sina sista hvilorum. D:r S. Wallin skildrar i en uppsats
»Om barocktidens begrafningsvapen i Södermanland», huru dessa
vapen fördes med i likföljet, hufvudbaneret buret upplyftadt före kistan,
och sedan uppsattes i kyrkan. Till belysning af deras
utvecklingshistoria anföras äfven uppgifter om de olika hufvudformer af vapen,
som finnas representerade i Södermanland. Afslutningsvis fäster d:r
Wallin upppmärksamheten på en sed, som ännu råder vid
böndernas begrafningar i Ving- och Österåker och som väl troligtvis är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
