Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den albanska frågan. Af Nicolae Iorga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
US NIKOLAE IORGA
i det nyeröfrade serbiska Macedonien. Deras frammarsch
hejdades först vid Resna, och det är märkvärdigt — om öfver
huf-vudtaget någonting i Balkanstaterna ännu kan förefalla
märkvärdigt — att den första sammandrabbningen mellan dessa
röfvare och serberna i deras egenskap af landets nya herrar skulle
äga rum på alldeles samma ställe, där för fem år sedan tvenne
unga officerare, af hvilken den ene numera icke är i lifvet, först
höjde den ottomanska fanan till förmån för ett nytt Turkiet,
byggdt på grundvalen af samhälleliga rättigheter och politisk
likställighet åt alla nationaliteter inom det pånyttfödda riket.
Serberna hade inom kort hämtat sig från den första
förvirringen. En stark armé fick snart bukt med dessa friskaror,
som endast till det yttre liknade soldater, men som i fråga om
organisation och befäl saknade själfva elementerna af hvad som
i längden betryggar segern. Albanerna hade hållit ihop i
anfallet, men skingrades genast igen genom själfva framgången i
offensiven, ty nu skulle de draga fördel af sin seger, sköfla
byarna på sitt gamla vanliga sätt, bränna husen och massakrera
invånarna, som inte ens gjort sig skyldiga till det brottet att
på en gång vara serber och kristna. Någon batalj levererades
icke, ty någon verklig fälttågsplan fanns ej. Den moderna
krigskonsten har intet att göra med de strider, som utkämpades vid
Okhrida, där inkräktarna företogo sig att göra motstånd och
under det serbiska artilleriets eld till ett antal af flere tusen
stannade på platsen.
Strax därefter tågade serberna vidare, gingo öfver Drin och
satte sig i besittning af de viktigaste punkterna på andra sidan
om den gräns, som Londondiplomaterna fastställt. För
närvarande anstränga de sig att få detta faktum erkändt af det
oberoende Albaniens två skyddsherrar Österrike och Italien; den
albanska regeringen i sin absoluta vanmakt (delvis beroende på
den ständiga konflikten med »pretendenten» Essad) har
emellertid protesterat emot att göras ansvarig för den redan
tillbakaslagna invasionen.
Sådana äro i korthet de händelser, som under en tidrymd af
två veckor tilldragit sig i dessa fjärran dalar, där jorden är
genomdränkt af människoblod och synes törsta efter mer.
Hvad förklaringen beträffar, så blir den olika allt efter olika
synpunkter. För den ene iakttagaren är det ett utslag af det
ränksmideri och det upphetsningsarbete, som Österrike i enlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
