- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
451

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den albanska frågan. Af Nicolae Iorga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byzantiner, sedan italienare i konungariket Neapels tjänst, sedan
venetianare, allt under det de fortforo att innerst och i själfva
verket vara helt och hållet albaner, tagande sina höfdingar och
tvister i arf, med egna seder af blodshämnd och fred och en
egen, mycket ytlig kristendom löst anpassad till grannarnas
bekännelse och biskopliga hierarki.

Mer än en gång angrepos de af andra grannar än
kustbefolkningen, nämligen af Balkanfolken, hvilka foro uppför deras
floder, medförande kejsardömets idéer. När deras grannar, de
rumänska valakerna, i 12:e århundradet gåfvo bulgarerna en
dynasti, Aseniderna — en ny ätt af tsarer eller cesarer i kejsarnes
stil — så inskränkte sig albanerna till att tjäna olika ätters
pretendenter på Österns kejsarkrona. De stödde alltså den
»bulgariska» stat kring Okhrida och Prespa, som skapades af
Samuel och hans bröder på deras eget område; och de deltogo,
sedan den tillintetgjorts af Basileios Bulgardödaren, den blodige
och segerrike kejsaren, i alla senare fruktlösa försök att
återupprätta den.

Mot slutet af medeltiden eller i fjortonde och femtonde seklen
synas de slutligen blifvit i stånd att tillägna sig vissa politiska
idéer. Efter att ha efterträdt latinarna i Durazzo och bibehållit
den hertigvärdighet som företrädarne där burit, stiga de ned
från sina vilda berg för att sätta sig i besittning af städer och
slott, hvilka de behärska som lagliga furstar — Prespa, Okhrida,
Kroja — under det att Gammal-Serbien, jämte Prisjtina, Skopi
(Yskyb) och Prizrend eröfras af den slaviske tsaren Stefan Dusjan
och blir fullständigt slaviskt, Skutari med större delen af
kuststräckan (Dulcigno, Antivari, Budna) tillhör den Balchidiska dynastien,
under beskydd af Venedig, hvars fana svajar öfver Alessio, och
Valona (Avlona) lyder under helleniserade furstar, hvilka med
stolthet bära de gamla byzantinska härskarenamnen. I söder
är Arta, längre fram själfva Janina i händerna på spaterna,
segerrika representanter för den toskiska grenen af albanernas
folk, men dessa städer förblifva grekiska, dessa furstar ha ingen
högre ärelystnad än att gälla för legitima efterträdare till de
byzantinska despoterna i Epirus, och snart kommer en ny
frankisk flodvåg från Kephalonia, ett kvarblifvet fragment af det
neapolitanska väldet i dessa trakter, och sköljer bort dem.

Skanderbeg själf, nationalhjälten, tillhör rasen, men är ingen
representant för densamma. Slavisk genom sin börd på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free