Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den albanska frågan. Af Nicolae Iorga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALBANSKA FRÅGAN 453
af Europa, romantiker, lycksökare, som Essad, hvilken nyligen
upptäckt, att han är alban, och — gyckelmakare. Stundom
också friskareanförare som Issa Bolljetinatz eller agenter för den
österrikiska propagandan som Ismail Kemål.
Upprorsförsöken mot turkväldet, i den mån de icke
underblåsts utifrån, ha likväl ingen nationell karaktär. Man vill bara
slippa laglig sammanhållning och fredlig europeisk ordning samt
rädda de lokala traditionerna från en svunnen tid.
Under sådana förhållanden är det som österrikiska och
italienska intressen i Europas namn upprätta regeringen i Valona
för en ras, som icke var ett folk, och ett landområde, som icke
var ett fädernesland.
III.
Albanien önskar endast ett: att icke styras alls. Det skulle
resa sig mot sina egna höfdingar, om de begärde uppoffrandet
af rättigheterna från en tid, som icke är vår. Och ju mera
man vill forcera situationen, dess sämre kommer det att gå.
Men detta intresserar endast medelmåttigt rikets verkliga
grundläggare. De hämta ingalunda sina ingifvelser ur
principen om nationaliteternas rätt att respekteras öfverallt där de
befinna sig på egen grund, alldeles oberoende af deras
bildningsgrad. Med undantag för sina krigares tapperhet, som dock
ofta är vildhet, och anorna hos en vacker ras, som reducerats
till en eländig lott och redan förlorat en stor del af sitt
fäderne-arf, äga albanerna ingenting, som kan förskaffa dem den
civiliserade världens sympatier. Men för Österrike var det
nödvändigt, att Serbien icke blef strandägare vid Adriatiska hafvet,
och för Italien, att denna fordom venetianska kust icke blef ett
annex till det österrikiska Dalmatien. Och därför fick man
detta stackars, sönderstyckade Albanien prisgifvet åt anarkien
och utan minsta tillstymmelse till oegennyttig, verkligt
skyddande förmyndarevård!
Skulle man kunnat göra något bättre, om dessa intressen icke
öfverröstat alla andra? Helt säkert. Två andra lösningar hade
varit att föredraga framför detta fragmentariska oberoende, som
i själfva verket innebar att styckas och lämnas vind för våg
och kommer att bli en ständig källa till konflikter; ty att låta
ett folk förblifva i sin beroende ställning går an, men ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
