Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Valen till pensionsnämnderna och partimaskinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att detta resultat väckt bekymmer och indignation är ju icke så
märkvärdigt. Men det kan väl ifrågasättas, om det icke vore nyttigare
att, i stället för att hänge sig åt flyktiga och snart bortdöende
känslostämningar, försöka sätta sig in i, hvad ifrågavarande casus har att
lära oss, och framför allt i hvad mån den är ett rent tillfälligt
fenomen eller framkallad af varaktiga och från våra nuvarande politiska
förhållanden oskiljaktiga krafter.
I själfva verket är denna episod ganska väl ägnad att belysa vissa
utvecklingslinjer, som allt klarare framträda inom den moderna
demokratien och som kanske hittills bjärtast framkommit inom den
anglo-sachsiska folkvärlden. Det har visat sig, att den liberala
individualismen icke blott på det ekonomiska utan äfven på det politiska området
bär inom sig frön till sitt eget omstörtande. På samma sätt som ur
den fria ekonomiska konkurrensen uppväxa truster, karteller och
fackföreningar, på samma sätt uppstå ur den abstrakta politiska jämlikheten
partiorganisationerna och bossväldet. För att med någon som helst
effekt kunna begagna den rösträtt, som den formella politiska
jämlikheten skänker hvarje medborgare, måste denne organisera sig; där
organisationer uppstå, öfvergår makten till dessa och inom dem till
sådana personer, som förstå och vilja drifva det organisatoriska
maskineriet. Den makten användes främst för att hålla maskineriet
i gång. Hela verksamheten bedrifves i syfte att hålla ihop
organisationen och att göra den så effektiv som möjligt. En detalj i arbetet
är besättandet af sådana platser, som partimaskinen har makt öfver,
tack vare att deras innehafvare skola utses genom val. Det gäller
här att få fram anhängare, att ge flitiga och väldisciplinerade
arbetare i organisationsarbetet belöningar för deras nit och att se till
att de andra partimaskinernas resurser uti detta afseende inskränkas
till det minsta möjliga. Kan detta ske utan öppen konflikt med de
öfriga partimaskinerna genom en kartell med dessas ledare, så desto
bättre för ifrågavarande syfte. Desto större blir svårigheten för andra
hänsyn än de »valtekniska» att göra sig gällande. Det är denna
detalj, som närmast fått sin belysning vid pensionsnämndsvalen i
hufvudstaden, där också en för dylika karteller enkom tillskapad
officiell institution förefinnes i den ofvannämnda valkommittén.
Hur bör man nu ställa sig till sådana resultat af demokratiens
organisering? Närmast tillhands ligger gifvetvis att påkalla den
allmänna opinionens hjälp för att slå ned hela systemet. Naturligtvis
finns det situationer, då ett dylikt förfarande är det enda rätta.
Säkerhetsventilen mot alltför groft missbruk af maskinens makt är
just risken för dess sprängning. Men efter den sönderslagna
maskinen uppstår en ny, och de för tillfället detroniserade bossarna komma
åter till makten eller efterträdas af andra, som säkerligen skola se
sig nödsakade att använda ungefär samma metoder som sina
företrädare. Därom vittnar nog och öfver nog erfarenheten från
amerikansk demokrati. Vill man en stadigvarande begränsning af de
skador demokratien medför i fall som detta, måste man se sig om
efter andra utvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
