Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Skvaller och regeringsnervositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som enligt regeringsformen § 10 skall föregå ärendens föredragande
hos konungen i statsrådet.
Beträffande själfva episoden i officersmässen borde man kunna enas,
att detaljerna däri knappast äga större intresse; icke ens det lilla
pikanteriet, att vederbörande angifvare lyckats producera två osannolika
vittnesintyg, som tillmätt d:r Hedin skarpare uttryck än denne vidgått,
har kunnat höja saken till någon riksviktig betydelse. Det passerade
ger emellertid anledning att betona, att god takt och skälig disciplin
kräfva tand för tunga, alltid och i synnerhet inom kretsar af K. Maj:ts
och kronans ämbets- och tjänstemän. Kritiken, som också måste
finnas och ofta måste vara skarp, har sina gifna tillfällen. En högt
kvalificerad ämbetsmannakår utöfvar emellertid sin berättigade kritik
mot öfverordnade genom mönstergillaste pliktuppfyllelse — hvartill
bl. a. också hör att å ämbetets vägnar oförbehållsamt utsäga sin
sakkunniga mening. Det bör ock kunna sägas, att arméns officerare
visat sig särdeles väl förstå sin delikata ställning mellan å ena sidan
oafvislig tjänsteplikt och å den andra skyldig respekt för K. Maj:ts
regering samt därför låtit sin oundgängliga kritik mot den senare
framträda i och genom det mest nitiska fyllande af den förra.
Men, t. o. m. ämbetsmannen är människa, och det är förklarligt
om äfven hans skolade själfbehärskning frestas öfver höfvan, när han
oupphörligen mötes af öfverordnades likgiltighet för hans institutions
lifsintressen. Så måste det för en nitisk officer vara mycket
påfrestande, när det klarligen allenast är de styrandes personliga
fördomar, som i närvarande stund förhindra en relativt tillfredsställande
lösning af försvarsspörsmålen. Vid sådant läge gäller det mer än
vanligt att väga orden på guldvikt, för att icke en endast alltför
berättigad harm öfver hvad som sker skall leda till verkningar som
skada hvad man framför allt vill skydda. Men äfven medgifvet, att
d:r Hedin, hvilkens på en gång manliga och folkliga vältalighet
sedermera firat en sällsynt triumf på Norrlands nation i Upsala, vid det
föregående tillfället synes ha begagnat sig af ord, som trots allt borde
ha undvikits på den platsen, så förstår man ej, huruledes detta med
någon rimlighet kan läggas regementschefen till last.
Gifvet är emellertid, att det icke kan af konungens ansvarige
rådgifvare för landtförsvaret förbises, ifall inom ena eller andra kåren
någon indisciplinär propaganda drifves. Men — och detta är
affärens centrala punkt — äfven om nu i motsats till sanna förhållandet
något, som på ringaste vis kunnat stämplas med dylik beteckning,
hade förekommit, så kan man svårligen utfundera ett mera bakvändt
sätt för rättelse af eventuella missförhållanden, än det nu af
krigsministern praktiserade.
Utgångspunkten var diverse lösa rykten, så lösa t. o. m., att ej ens
tidpunkten för besöket stod fast, utan krigsministern först begärde
besked om ett besök »under denna månad», oktober sålunda i st. f.
september, hvilket retfulla misstag först i en senare upplaga af
skrifvelsen rättades. Med så lösligt underlag aflåter ingen klok chef, om
han nämligen vill åstadkomma en rättelse, en högtidlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
