Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tidningar. Af Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knuten och små gester under talet. Han omtalade att
universitetsstudierna naturligtvis icke kunde tillfredsställa honom; det
var ju nu ett slafgöra att läsa på examen; en man med idéer,
en man, som ville lära känna lifvet, kunde ju ej bindas vid
sådant arbete. Han nästan skröt med att han blifvit kuggad i
tentamen. Han ville på allt sätt göra intryck af bohémien. —
Jag talade om tidningsmannens arbete och nämnde att
kunskaper voro nödvändiga. — Han log öfverseende: det där
förstod han nog. — Hans orimliga naivitet skulle enbart ha roat
mig, om den icke i sin ringa mån vittnat om den allmänna
missuppfattningen af tidningsarbetets art.
En del människor betrakta tidningar som en slags
välgörenhetsinrättning. Otaliga äro anspråken på gratisannonser af
personer, som aldrig skulle tänka sig möjligheten af att hos en
specerihandlare be att få ett kilo socker utan betalning eller att i
en boklåda be att få en bok som present. En gång kom en
dam och sökte en kontorsplats; då jag sade henne, att det icke
funnes någon plats ledig, invände hon med bevekande röst: »Ja,
men tänk på, redaktören, att jag är så sjuk så». — En annan
gång framlade en kyrkoherde skriftligen en begäran att hans
bror skulle få anställning i redaktionen; hans motivering var
att brodern var begåfvad — hvilket jag visste — att han varit
anställd i en annan världsdel — hvilket jag också visste —
samt att han hemkommit med en svår och fullkomligt obotlig
sjukdom. Kyrkoherden blef nog öfverraskad öfver att jag fann
motiveringen dålig.
För andra framstår en tidning som en allmän
upplysningsbyrå, och många äro de förfrågningar som ingå, utan hänsyn
till att svaren ibland skulle behöfva grundas på veckolånga
undersökningar. Många se upp till tidningen som hjälparen i all
nöd. En gång för länge sedan sände mig en herre från en
sinnessjukanstalt en hemställan att jag skulle befria honom.
Efter några veckor kom han själf upp för att omtala att han
rymt. Han berättade dock lyckligtvis, att ett par läkare skulle
antaga sig hans sak, hvilket befriade mig från allt ansvar. —
Mängden tiggare vill jag blott antyda; de flesta manliga uppgifva
sig vara f. d. typografer.
Industririddare äro ej heller ovanliga, personer med perpetuum
mobile eller andra epokgörande uppfinningar, ungsocialister med
rysansvärda hemligheter, för hvilka de vilja ha bra betaldt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
