Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Sociala och politiska förhållanden i ryska Östersjöprovinserna. Af Ernst Lundström
- De nationella motsatserna
- Den lettiska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ritualmord?», erhöll till svar: »Jo, det tviflar jag ej ett ögonblick på!»
I vissa högre skolor mottas inga, i andra blott en eller ett par
judar såsom elever. Vid ryska universitet får endast ett litet
bestämdt angifvet antal mosaiska trosbekännare inskrifvas
såsom studenter. Ehuru äfven i Ryssland fina och bildade judar
finnas, synas de ryska judarna dock i allmänhet stå på en
betydligt lägre nivå än de svenska. Tyska och ryska judar
spelade en icke obetydlig roll i revolutionen och i den
socialistiskt-anarkistiska propaganda som förberedde densamma.
DEN LETTISKA REVOLUTIONEN
Revolutionen, som blifvit kallad den lettiska, emedan letterna
här spelade en sorglig hufvudroll, förtjänar en närmare
redogörelse, om den ock på grund af utrymmesskäl måste bli
kortfattad. Få torde de svenskar vara, som egentligen ha något
begrepp om vidden af denna revolution, om de hemska
tilldragelser, hvilka 1905 timade så nära inpå oss — därtill i ett land
som i 100 år varit svenskt, och drabbande många stamfränder[1].
I hvilket lifligt och outplånligt minne den lettiska revolutionen
däremot lefver bland befolkningen i Livland, blir den besökande
främlingen lätt i tillfälle att få erfara. T. o. m. i de norra d. v. s.
jämförelsevis lugna delarna af Livland funnos de, som af
spänning och skräck blefvo vansinniga. I Kurland och södra
Livland yttrade sig revolutionen emellertid på ett långt
fruktansvärdare sätt än i norr. Röda skaror från främmande
trakter bröto in i landskyrkorna under pågående gudstjänst, afbröto
predikan med hädiska och upproriska sånger, ryckte ned
pastorn från predikstolen och släpade honom ut med i sitt tåg,
tvingande röda fanor i hans hand. Till en prästgård kommo
t. ex. några främmande revolutionärer (d. v. s. ej
församlingsbor). Den gamle pastorn var ej hemma. De väntade och
förbjödo husets folk aflägsna sig. Då den åldriga pastorskan i
sin hjärteängslan ändock sökte smyga sig ut för att varna
mannen, nedsköts hon liksom kort därefter den hemvändande
maken. Senare anordnades revolutionära möten i kyrkorna,
hvarvid diskuterades om att afsätta Gud m. m. d. Bönderna
[1] Många afkomlingar af ursprungligen svenska och å Riddarhuset i Stockholm
introducerade ätter finnas bland den baltiska adeln, t. ex. Anrep, Gyldenstubbe,
von Rosen, Stiernhielm, Stackelberg, Wrangel m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0554.html
