Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Regeringspartiet vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter en på några försöksmobiliseringsdagars tillfälliga examensintryck
fotad jämförelse mellan några trupper med 6 och 8 månaders öfning
förklarar det vara nog med 6 (eller 7) och hr Christiernson — som haft
mod att afvika från sitt parti — sätter gränsen vid 8, stannar herr Gösta
Tamm vid en 10-månaders-linje, som afbryter rekrytskolans
sommarutbildning kort efter den egentliga sommarens början. Det torde bli svårt
för honom och hans meningsfränder att med sakliga skäl förklara,
hvarför de ej taga steget fullt ut till den praktiskt taget ettåriga
värnpliktens system, som motsvarar de militära krafven och på samma
gång tillgodoser de sociala genom att låta första utbildningsåret
ungefärligen sammanfalla med arbetsåret, räknadt från höst till höst,
med ledighet under den brådaste skördetiden.
Är det svårt att återhålla en misstanke, att redan här de
partipolitiska hänsynen medvetet eller omedvetet trängt in, så ha de
tydligen fritt spelrum, när det gäller försvarsfrågans blifvande
parlamentariska behandling. Det finns ingen anledning att här ingå på
alla de hårklyfverier om uppskof dit eller nyval då, hvarmed de,
som varit alltför frikostiga med optimistiska förespeglingar under
valsommarens gyllene dagar, nu söka lösa den själfförvållade
pliktkonflikten. Intet har framkommit, som varit ägnadt att rubba hvad
denna tidskrift förut (i uppsatsen »Folkvilja och riksförsvar» i h. 6)
framhållit angående det fosterländska sakintressets absoluta suveränitet
och det absurda i ett uppskof med vår lifsfrågas afgörande på grund
af dylika privata skrupler. Beträffande de genom folkets förtroende
korade representanter, som till äfventyrs redan vunnit eller än kunna
vinna en bättre insikt i denna fråga än vid valtillfället, gäller lika
väl som om de liberala utredningsmännen den gamle radikalen Efraim
Rosenius’ kuggfråga: »Skulle nu detta förtroende vara förverkadt
därför att de förvärfvat sig sakkunskap?»
Men det skulle förmodligen vittna om blott alltför mycken optimism,
om man byggde på, att den försvarsvänliga fraktionen inom det
liberala partiet, ifall regeringen vägrar att gå med på den nödvändiga
ökningen, skulle göra revolt. Det hör till det egendomligaste i
nutida svensk politik att iakttaga den nästan mystiska respekt, som exc.
Staaff förmått ingjuta hos de sina. Visst fronderas där gladeligen
och kritiseras frispråkigt då och då; men bäst det är, så tycker sig
den intresserade åskådaren midt i stojet kunna förmärka — utan att
ens höra ordern — en plötslig »rättning vänster» i de liberala leden.
Och skulle herr Staaff — om en gång det stora Blekingstal, hvarom
så länge siats, verkligen skulle blifva af (och innehålla något besked)
— befinnas hålla på de 8 månaderna, skall det bli intressant att
räkna, hur många liberala blad som nästa dag gå i elden för vare
sig 12 eller 10.
Det sades visst en gång för att beteckna det engelska parlamentets
allsmäktighet ungefär som så, att det stod i dess makt att göra allt
utom att förvandla en man till kvinna. Det ser ibland ut, som skulle
den moderna svenska parlamentarismen i stället just utmärkas af den
förmågan att förvandla män till — något annat än män. Eller skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
