Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - »Det nya riksdagsenväldet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 571
skola och indela de politiskt verksamma i två grupper alldeles på
tvären emot partidelningarna. Samme högt ställde politiker, som mer
än någon annan bar ansvaret för folkpensioneringsförslagets
genomdrifvande, sätter nu in sina krafter på att bringa
departementalre-formen till stånd; medan de af hans högt betrodde partikamrater, som
vågade göra kraftig opposition emot det förra attentatet och därför
vederbörligen straffades med politisk onåd i olika former, nu stå
bland de främste i motståndet mot regeringens (förmodade)
försvarspolitik. Om Schiller har rätt i sin sats om den onda gärningen:
Dass sie fortwährend Röses niuss gebären,
så gäller detsamma till all lycka äfven den goda.
Nu senast har en af det liberala partiets mest uppskattade
auktoriteter från den Lindmanska regeringens sista år, aktuarien /.
Flodström, tagit till orda på ett sätt som förtjänar alla opartiskas
moraliska understöd. I denna tidskrift ha aktuarien Flodströms
nationalekonomiska resonemang någon gång nagelfarits rätt kritiskt; men
detta hindrar icke en hög uppskattning af värdet och
själfständig-heten i hans insatser på flere andra samhällslifvets områden. I ett
föredrag på Frisinnade klubben den 27 november, till sin — efter allt
att döma — värdefullaste del publiceradt i Dagens Nyheter under
strecket (»Dagens text»), har han brännmärkt de politiska tendenserna
under den nya regimen på ett sätt, som man till största delen
endast har att skänka sitt lifliga instämmande. Några utdrag ur
föredraget må ställas Svensk Tidskrifts läsare för ögonen i mera
varaktig form än en tidningsartikel erbjuder.
Herr F. hyser den vackra förhoppningen, att det nya riksdagsväldet skall
hålla sig fritt från det gamlas fula besmittelse genom riksdagsledamöternas
personliga vinningslystnad. Men, fortsätter han, »vi se många andra tecken till att
riksdagens, inklusive regeringens, medlemmar betrakta sig som ett från andra
medborgare skildt skrå, som icke behöfver bekymra sig så synnerligt öfver hvad
andra människor tänka och tycka.»
»Att statsrevisorerna t. ex. undantagslöst skola utses bland riksdagens
ledamöter är naturligtvis ingen nödvändighet och föreskrifves ej heller i grundlagen,
men tyckes tyst förutsättas i den för dem gällande instruktionen och har i
alla tider betraktats såsom själffallet. Valen till riksgälds- och
riksbanksfullmäktige tyckas alltmera inskränkas till herrar riksdagsmäns krets. Att
kom-mittéledamotskap och ’sakkunnigskap’ är ett af riksdagsmän med begärlighet
motsedt och åt dem — trots nrycket bristfälliga kvalifikationer — gärna lämnadt
förtroendeuppdrag, behöfver ej särskildt framhållas; det är ett s. k. »allmänt
kändt förhållande». Troligen kommer det också att visa sig, att de många nya
befattningar på extra stat, som under benämningen ’kommissioner’, ’råd’,
"fullmäktige’ m. m. numera ganska frikostigt bestås, komma att alltmera bli
riksdagsmän förbehållna.»
»Men det är på ännu farligare sätt, som själfbejakelsen i riksdagskretsar
alltmera ohöljdt börjar framträda, nämligen i själfva riksdagsfrågornas behandling.
Det är alldeles tydligt, att riksdagen därvid allt mer och mer vill göra sig
oberoende af inflytelser från utomstående håll, och att denna tendens — som
nog i och för sig är rätt gammal — både skärpts och befrämjats under den
parlamentariska regimen.»
Förf. påpekar härefter särskildt det kända exemplet från
folkpensionerings-förslagets genomtrumfande, hvilket häntyder på en böjelse att pryda
riksdagshuset med anslaget: »Obehöriga äga ej tillträde.» Nu skulle man väntat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
