Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Fattigvård och välgörenhet. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET
AF ROSA HECKSCHER
Under de sista veckorna ha i flere af Stockholms tidningar
varit synliga diverse upprop innehållande gripande
uppmaningar att afhjälpa den skriande nöd som säges härska i
Stockholm under innevarande vinter. Sådana upprop återkomma
nästan med en maskins regelbundenhet så fort vintern närmar
sig, kompletterade med de öfver hela året mera jämnt fördelade
nödropen från de fattiges så att säga yrkeshjälpare, sådana som
t. ex. pastor Hedberg (»fattigprästen») och konsorter. Och alla
lyckas insamla betydliga belopp och få »allt behörigen
utgifvet».
Hvad innebär nu denna s. k. hjälp, och hvilka äro dess
psykologiska följder för de hjälpta och hjälparna? Är denna ryckvis
uppflammande människokärlek, detta okontrollerade och
okontrollerbara hjälpande att anse som ett godt? Dessa frågor tarfva
ett svar då nu själfva fenomenet hotar att blifva regelbundet.
— I närmaste sammanhang härmed står det besynnerliga
faktum att samma människor, som gladeligen ge jämförelsevis stora
summor att utdelas af för dem alldeles okända personer till
för dem likaledes okända, ofta finna det till den legala
fattigvården uttaxerade beloppet oskäligt högt, fastän dennas utgifter
åtminstone i stora drag kunna kontrolleras af hvar och en.
Emellanåt ser man emellertid svaga försök att stäfja denna
kapplöpning i välgörenhet; så förekom för någon tid sedan en
insändare från fattigvårdsinspektören, där han lugnt konstaterar,
att ingen människa i Stockholm behöfver svälta eller frysa eller
sakna tak öfver hufvudet. Detta hans påstående är ytterst lätt
att bevisa, men icke dess mindre drunknade det i det allmänna
skriket och larmet, där hvar och en sökte öfverbjuda den andra
i skildringar af nöden, alldeles som vid en auktion där den
högstbjudande går af med segern. Inspektörens påstående är
som sagdt bokstafligen sant men naturligtvis icke så att förstå, att
man utan motprestation skulle blifva befriad från alla ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0039.html
