Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om de naturliga förutsättningarna för en småbrukskolonisation i Norrland. Af A. G. Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgöra. Den mera optimistiskt anlagde tar mer intryck af de
gynnsamma erfarenheterna, den mera skeptiske af de motsatta,
och så träffar man, äfven bland verkliga Norrlandskännare, dessa
stridiga meningar, som åberopa sig hvar och en på sina
speciella erfarenheter och exempel.
Det är tydligt, att man ej på dem enbart kan vinna en säker
bas för bedömandet af landets jordbruksmöjligheter, utan att
därtill en systematisk pröfning af de väsentliga faktorerna är
nödvändig. Geologien, klimatologien och statistiken ha i första
rummet att ge det faktiska underlaget för en sådan objektiv
pröfning, och det är dessas vittnesbörd jag här skall söka att
framlägga.[1]
Jordens beskaffenhet i Norrland har visserligen ej varit
föremål för så detaljerade undersökningar och kartläggningar som
i rikets sydligare delar, men de utförda mera öfversiktliga
arbetena äro fullt tillräckliga för en allmän karaktäristik af
jordslagen och deras fördelning. Man vet, att kustlandet till en
bredd af några mil och med utgreningar uppför de större
älfdalarna intill högsta marina gränsen (i rundt tal omkr. 200 m.
öfver nutida hafsytan) i det stora hela har samma jordslag som
jordbrukstrakterna i mellersta Sverige, som också alldeles
öfvervägande ligga under marina gränsen.
Den bästa och mest eftersökta odlingsjorden inom denna
kustlandets jordbruksregion (jfr fig. 1) utgöres, liksom i de lika
belägna trakterna af mellersta Sverige, af leror, torfmarker på
lerbotten och moartade älfsediment. I Väster- och Norrbotten lider
denna regions jord af kalkbrist, såsom ock fallet är i delar af
mellersta Sverige (t. ex. i Värmland och Dalsland); i andra delar
af regionen är däremot jorden mera kalkhaltig, t. ex. i en del
af de medelnorrländska floddalarna och närmast kusten i
Hälsingland, och den öfverensstämmer då rätt nära med de
medelsvenska märgeldistriktens jord. I de socknar, som helt eller till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
