Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Neutralitetspolitik för hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holstein. Därjämte medverkade diverse tidigare rifningar mellan
kabinetten i London och Köpenhamn, som på det förra stället grundlagt
ganska mycken misstro till Danmarks hållning. Nyss kommen till
makten och därför ovan vid dess utöfning samt bekajad med en
viss benägenhet för starka åtgärder, beslöt då Canning i en nära nog
panikartad stämning att ögonblickligen slå till; underrättelserna om
den begynnande fransk-ryska vänskapen i Tilsit göto på sin höjd
olja på elden. Men både Møller och Holm samt den danska
historieskrifningen öfverhufvud äro ense, att om en utrikesledare
någonsin tagit miste, så var det här. Danmark, som dittills stått
neutralt, var nämligen bestämdt, säga de, att därest Napoleon fordrade
dess anslutning till fastlandsspärrningen, träda på Englands sida; det
blef således just Englands våldsåtgärd, som dref det till det motsatta
lägret; och hade Cannings fordran blott dröjt några dagar, hade i
stället säkerligen franska kraf anländt, som fört Danmark afgjordt
öfver till den engelska sidan.
Några erinringar framträda här osökt. En är, hur lätt äfven de
irrationella faktorerna komma med i kristider. De danska
statsmännen kunde säga sig, att Cannings uppträdande syntes dem än så
opåkalladt, och att de bort få vida längre tid till öfverläggning.
Sådant hjälper icke i en strid, där stormakters lifsintressen och lif stå
på spel. Äfven hos dem kan den egna oron leda till panik. Deras
kraf på afgörandet mot eller med kan då förefalla den däraf
drabbade aldrig så omotiveradt; det båtar föga, ty den, som slåss för sitt
eget lif, frågar icke efter andras bekvämlighet. Holm visar, huru
Själland och Köpenhamn tämligen försvarslöst gingo att möta det
väntade slaget, det förra blottadt på trupper, som i stället dragits
till andra delar af riket, det senare utan en mängd förstärkningar i
försvarsanstalterna, som försvarets sakkunnige målsmän sedan länge
påyrkat, men en lång fredsperiod låtit uteblifva. Äfven detta kan väcka
eftertanke.
Fullt öfvertygande förefalla ej de danska uttalandena, om huru
Cannings anspråk måste drifva Danmark öfver i fiendelägret. Om,
innan de framställdes, det danska rikets egna intressen voro sådana,
att en anslutning till England varit den enda naturliga vägen, när
neutralitet ej längre stod till buds — och härför talade afgjordt både
de danska och de norska riksdelarnas ekonomiska behof — så kunde
Englands kraf svårligen förändra detta sakförhållande. Man kan
mycket väl förstå, huru ur ambitionssynpunkt de engelska fordringarna
hade den påföljd de fingo, men att detta ur realsynpunkt skulle varit
nödvändigt, är icke uppvisadt. Møllers egna betraktelser, huru mycket
lyckligare det skulle ha varit för både Danmark och England, om
Danmark blifvit Englands vän i stället för fiende, peka åt alldeles
motsatt håll. En smula mera tillmötesgående i Kiel mot Cannings
utskickade Jackson, när denne till den danske kronprinsen först
framställde det engelska krafvet i form af ett allianskraf, en omedelbart
visad villighet att gå till mötes — hvem vet, om icke detta just fört
till alliansen? Men man hade tydligen i Danmark icke på förhand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
