Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Torgny lagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan påstå motsatsen; och det är ej någon tillfällighet, ty Snorres eller
hans föregångares motiv var just att förhärliga Olof den helige
på svenskarnes bekostnad.
Det är klart, att utrymmet här är alldeles för begränsadt att i
detalj teckna den situation, i hvilken Torgny skulle uppträdt. Några
stora drag må räcka till för att belysa ställningen. Mot slutet af
900-talet hade såväl Danmark som Sverige nått en viss konsolidering, medan
Norge ännu för jämnan fylldes af fejdande partier. En och annan
Hårfagers-ättling ryckte då och då för kortare tid till sig makten.
Under sådana förhållanden kom det förbund mellan Sverige under
Olof Skötkonung och Danmark samt några norska stormän till stånd,
som ledde till slaget vid Svolder och Norges delning mellan
segervinnarne. Det var ett berömligt drag af Olof Skötkonung att här
vara med. Det gick ej an att låta sig kringrännas af det
uppåtsträfvande Danmark. Norge förvaltades eljest väl. Fred och ordning
upprätthöllos. Nu uppträder Olof Haraldsson; såsom Hårfagers
arftagare vinner han några oroliga bönder och gör sig till konung af Norge.
Danmark var då närmast sysselsatt med fejder i England. Den svenske
konungen ville icke utan vidare afstå från sin vinst genom
Svolder-segern. Han kunde väl heller icke veta, huru länge kung Olof skulle
hålla sig upprätt, och om icke Danmark den dagen kunde bli en
farlig konkurrent om Norge.
Olof Skötkonung måste kämpa mot Olof Haraldsson. Hvad man
har förebrått den förre, är att han skulle skött sin sak för lamt i
utförandet. »Hwad Olof Skötkonung gjorde till Norriges förswagande»,
säger Lagerbring, »wet man intet: om ej det skal anses för något
betydande storwärk, ät han förböd wid swårt straff, at ingen måtte
nämna Olof Haraldson wid namn, utan då denne nödwändigt måtte
omtalas, skulle han kallas den digre eller tjocke mannen. En
omständighet, hwarutaf Olof Haraldson säkerligen intet blifwit magrare.»
Det skulle alltså innebära, att Olof Skötkonung varit en slags Gustaf
IV Adolfs-natur. Eller också skulle han räknat med, att hans
motståndares ställning skulle undergräfvas genom inre norska intriger.
Snart, berättas det, hördes också missnöje i Olof Haraldssons trupper.
Det gällde då för honom att komma till en uppgörelse med Sverige.
Och så börjar — som vanligt kan man säga — ett intrigspel i
Sverige, som skulle ledt till Olof Skötkonungs förödmjukelse och i hvilket
gamle Torgny i så fall intet annat var än en marionett. Två af Olof
Haraldssons vänner bege sig till en storman, Ragvald Jarl i
Västergötland, hvars fru var norska. Ragvald är till en början
motspänstig mot förslagen att motarbeta sin konungs politik. Men hustrun,
»norsk både till ursprung och sinnelag» (Lagerbring), och den ene
af Olof Haraldssons utskickade bearbeta honom, medan den andre
under falskt namn far till Upsala och genom förespeglingar om norsk
drottningvärdighet vinner kung Olofs dotter för Olof Haraldsson.
Sen Ragvald fått veta, att han hade kungens egen dotter på sin
hustrus sida, skulle han tänkt på att något göra. Men Ragvald var
från Västergötland. Det behöfdes också en ansedd upplänning för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
